Standardsida

Julafton

Här är det inte mycket till den julstämning som vi är vana vid hemifrån Sverige. Men Alice hon har försökt att bättra på detta med lite jul mys. Hon har dekorerat både ner i båten och i sittbrunnen med jultomtar och julglitter.

Annars har vi donat och ställt ett par dagar med att återställa vår kära Lady Mys efter seglingen hit. Hon var nerkletad med salt i stora mängder överallt, och sedan har som sagt Alice städat, kört tvättmaskin och julpyntat.

Lite kulturellt liv har vi också hunnit med. Här om dagen var vi på Galapagos National Park. Här såg vi en massa stora och små Land skölpaddor, Leguaner, mm. Men som vanligt när vi är ute på något så var vi ute mitt under siestan, så guidning var stängd, så vi fick klara oss på egen hand. Det hade säkert varit mer givande om vi haft en gajd med oss som kunnat berätta om allt vi såg.

Bara julen nu är över så skall vi göra flera utflykter både till lands och i havet för att se på alla de olika djuren som finns här. Annars så ser vi en hel del runt båten. Här simmar skölppaddor, sjölejon hela tiden. Sjölejonen ligger och sover lite över allt. De ligger på båtar som är ankrade här i viken, och de ligger på bryggorna där vi går i land.

Apropå att ta sig i land så är det ordat så man får åka taxibåt när vi vill komma i land. Det är bara att ropa på radion så kommer en taxibåt och hämtar oss. Visserligen kostar det 3-4 kr per person, men det kan det vara värt att slippa använda den egna jollen

Klimatet är betydligt behagligar här. Här ligger temperaturen runt 26-28 garder men aldrig över 30, vilket gör att vi kan sova på nätterna utan att behöva köra fläktarna som vi monterat i taket i sovhytterna. Det som gör att det är svalare här är att den svala Humbol strömmen som går utmed Nordamerikas väst kust, och gör en sväng hit.

Men som sagt något julväder är det inte med snö, regn och blåst samt mörker det har vi inte. Lika bra är väl det

God jul på er alla, önskar vi på Lady Mys

Bara vi hittar och kommer åt ett bättre internät skall vi skicka lite bilder från översegling och hur vi lever här på Galapagos

Juldagen ägnades åt att utflykts aktiviteter. Med en mindre båt, typ taxibåt, åkte vi runt i bukten, och besökte först en mindre ö, typ öppet skär. Här kunde vi beskåda den omtalade fågeln, med namnet blåfotad bobby. Den ser ut som en korsning mellan en havstrut och en pingvin, samt att den har knallblå fötter. Sedan såg vi massor med sjölejon och leguaner både på stranden i vattenet. Här fick vi hoppa i vattnet och snorkla. Det var häftigt att få snorkla och simma tillsammans med sjölejonen. Man kände sig själv som ett sjölejon, men otroligt klumpig i förhållande till deras skicklighet i vattnet. Man kunde simma alldeles bredvid ett sjölejon, och helt plötsligt så viftade till med skjärten och sedan var den borta.

Nästa anhalt blev en liten vik med lodrätta klippväggar, där vi kunde se olika fåglar sittande på klippväggarna. Även här fick vi hoppa i och snorkla runt bland de otaliga olika sorters fiskar i regnbågens olika färger. När jag simmar runt där och tittar på många fiskare, får helt plötsligt se en stor haj kommande simmande 3 -4 meter under mig. Det är klart att man fick en speciell känsla när man såg den. Men det var bara att gilla läget. Han simmad vidare åt sitt håll och jag åt ett annat håll.

När snorklingen var klar blev det en promenad på land i ett karit vulkanlandskap med massor med olika sorter av kaktusväxter. Men Alice hittade ingen julkaktus som hon vill ta med sig hem till båten. De var alla för stora och taggiga. Promenadstigen vi gick på ledda fram till en strand ut om öppna havet, och här kunde vi beskåda leguaner i massor bland lavastenarna. Det är otroligt vad väl de är kamouflerad mot lavastenarna. Vid första anblicken ser man inga djur, men när man tittar närmare ser man hur många leguaner som helst. Tittar på dessa konstiga djur så tycker man de inte är så där väldigt vackra, men kommer man väldigt när kan man se att de har många olika vackra färger i skinnet.

Sedan blev det ytterligare en promenad bland klippblock och stenar, för att slutligen komma fram till en förskjutning i jordskorpan och som bildat två höga klippväggar och som längst ner bildat en liten sjö med klart fint bräckt vatten. Här kunde vi se hur ungdomarna hoppade ner i vattnet från de höga klippväggarna. Alice hon var duktig och klättrade ner bland de otaliga klippblocken och simmade runt i det klara vattnet. Var det det klara friska vattnet som drog, eller var det de unga pojkarna som hoppade som drog?    

Ja igår var det utflykts dag igen. Vi åkte med båt över till grann ön Isabell. Vi åkte med en halvöppen motorbåt med 3 st. utombordare där bak med tillsammans 800 HP. Så det gick undan och vi hoppade fram på vågorna. Färden tog 2 timmar innan vi var framme vid stranden på ön Isabell.  Vi var ca: 20 personer ombord och 70 % av passagerna blev sjösjuka, som nu kan se på bilden. Men vi sjöbusar från Brenäs bekom det inte, även om det inte var någon rolig och kul resa att hoppa bland vågorna i 25 knop.

När vi väl kom fram blev gajdade runt på ön där vi fick se på olika djur. Vi fick se flamingos, stora leguaner som var i parningstid. Vi fick se stora Landsköldpaddor i en fortplantningsfarm, och där vi såg sådana som var nästan nyfödda till de som var 200 år gamla. Vi fick också reda på att en sköldpaddashanne är som mest produktiv när den 150 år gammal. Så Alice, nu har jag fått reda på det, så än går du inte säker. Vi såg pingviner som dök från klipporna och sam under vattnet. Vilken fart de hade när de sam under vattenet.  Sen såg vi på, en strand, massor med Sjölejon. Ja det var sjölejon över allt, och de låg över allt, på badstranden, på bryggorna, på parkbänkarna, och det gick inte att mota bort dem om man ville slå sig ner på en bänk som de hade ockuperat, då blev de arga och fräste åt en. Med andra ord det var sjölejonen som bestämde.

På kvällen var det sedan skönt att få återvända till vår kära Lady Mys, och få koppla av och mysa lite  efter totalt 4 timmars hoppande efter en långtråkig båtfärd. Kvällsmiddagen bestod sedan av inlagd sill Leksandsbröd och potatis. Ganska så exotisk måltid på dessa breddgrader. Dessutom var sillen hemilagd på båten av kaptenskan.

Dessa personer önskar att de vore nagon anna stans Fy för batakande

Stora djur är det. Undrar om man törs rida på den där

Nyåsafton 2013

Nu har vi snart varit här på Galapagos i två veckor, tiden går fort. Vi måste säga att det har varit en trevlig upplevelse. Ön Santa Cruz med det lilla kustsamhället Puerto Ayoro är lite anorlund än vad vi trodde innan vi kom hit. Det är inte så öde som trodde det skulle vara. Samhället bebos av 15000 innevånare, och här finns det mesta. Här är många små hotell och många små resebyråers kontor som ordnar med utflykter, samt många små mysiga resturanger. Folket är trevliga och hjälpsamma, och det är klart att de är det, när den största inkomstkällan är turister. Befolkningen lever i välmåga och vi har inte sett någon fattigdom eller misär. Samhället är rent och snyggt och ingen slum finns. Gott om små affärer av alla möjliga slag, och det mesta finns att köpa. Men kostnadsnivån på varorna är hög. Det kan vi förstå när vi ser hur det går till för att få hit varorna från fastlandet. Varorna fraktas på båt, hit från Venezuela. Men det finns ingen hamn här utan fartyget med varorna ankras ute på redden. Sedan hand låssas varorna för hand, kartong för kartong, ner på en pråm som ligger vid sidan av fartyget. Sedan körs pråmen iland med hjälp av en aktersnurra. Sedan lossas pråmen, för hand och lastas på små lastbilar, som sedan i sin tur kör ut varorna till respektive affär eller lager. När dessa bilar kör genom stan ser det rätt så kul ut. Bilen är totalt ned lastad så mycket det går och sedan ovanpå detta så hänger det en 4-5 last, och lossnings karar. De står på flaklemmar, kofångare, eller längst upp på lasten. Här det inte frågan om något säkerhetsbälte.

Så för oss tycker vi om denna plats och den passar oss bra. Vist är det ibland mycket turister på gatorna men ändock igen massturism, och de flesta turister som är här är väl inga party och disko älskare. Sen mitt i allt detta så lever de vilda djuren, sjölejon, havssköldpaddor, och leguaner helt ostörda på stranden och i bukten. Fast kanske för de riktiga naturfrikarna med kakibyxor och stråhatt kanske det inte passar. Men några sådan är inte vi.

Ja nämnde att det mesta finns att få tag på här. Så häromdagen, när det visar sig att kockan ombord har lagat så mycket mat att gasolen i en av flaskorna tog slut. Så vad göra, vi måste ju ha reservflaskor med gasol med oss. Jag tog den tomma gasolflaska med mig och åker iland, sedan frågar jag mig fram var jag kan fylla den. Hittar en trevlig ung kille på båttaxin in till land och han skriver en adress på en lapp och säger att dit skall jag gå. Kommer till en liten järnhandel. Jo då det är inga problem kom igen kl. 13 så skall den vara fylld. Jag återvänder kl. 13, men inte är den fylld, så de ber mig vänta en kvart så skall de fylla den. Jag sätter mig ner på en stol och väntar. Men det gör inget, utan jag upplever miljön och atmosfären i denna lilla järnhandel. Det är som man skulle uppleva Insjöns Järnhandel så som det såg ut på sexittalet. Allt handlas över disk, och det mesta finns att få tag i. Det hänger kilremmar i taket, det står bilbatterier på golvet, det står målarfärg på en del hyllar, det finns skruvar och muttrar, ja det är prylar över allt. Precis som det såg ut på Insjöns Järnhandel, och man blir riktigt nostalgisk och man väntar bara på att Aston Brolin, eller Stefan Haglund skall komma fram bakom någon hylla. Tiden går fort medan jag väntar och snart får jag min fulla gasolflaska. 9 dollar kostar det, kanske inte den billigaste fyllning i värden, men vad gör det. Jag känner mig rik när jag vandrar hem till båten och vet att vi har gasol ombord så det räcker till Panama.

Igår var vi på utflykt igen. Vi åkte med en Engelsk talande guide i taxi upp i bergen. Vi kände oss riktigt lyxiga när det bara var vi två på denna tur. När vi kom upp på högplatån fick uppleva ett helt annat landskap än vad det är här ner vid kusten. Där uppe var det grönt och stor växtlighet och här odlades bananer och olika frukter. Man hade också boskapsköttsel med kor och hästar i de öppna landskapen på sluttningarna. Vårt utflyktsmål var en privat landsköldpaddas farm. Här uppe bland regnmålen levde sköldpaddorna i mer eller mindre vilt tillstånd, men under översende av farmägaren. Vi vandrade runt här uppe i den rika naturen och tittade på dessa otroligt stora djur. De största hannarna är en 50-60 centmeter höga och väger upp emot 350-400 kg. Dessa landsköldpappor är betydligt mycket större än havsköldpappor. Förutom sköldpaddorna kunde vi beskåda vilt växande apelsinträd, kaffebuskar, och andra vilda citrusträn. Ja det blev en verklig fin eftermiddag uppe bland de växtrika bergen, trots att det kom lite varmt duggregn ur regnmålen. Vi har sett nere från havet att det nästa allt ligger mål upp bland bergen.

Ja idag är det nyårsafton, och vi får väl se hur den blir, och hur den kommer att firas här. Men den största frågan är väl hur länge vi orkar vara vaken. Vi har sagt att i eftermiddag när klockan blir fem skall vi skåla in det Svenska nyåret, så har vi i alla fall varit med om ett nyårsfirande, utfall vi får besök av John Blund.

Efter helgen, eller närmare bestämt till kommande helg, lättare vi nog ankaret här och seglar tillbaka mot Panama. Vi har sagt att vi inte kommer att segla längre västerut för vi tycker då att vi kommer alldeles för långt hemifrån. Nästa ögrupp Marquez i Polynesien och dit är det minst tre veckors segling. Så nu vänder vi och seglar tillbaka, och i början av februari kommer barnbarnen Vendela och Felicia och hälsar på oss, och med dem skall segla runt bland annat i San Blans

Så än en gång. Ett Gott Nytt År på Er.

Det skall bli spännande vad det nya året medför sig

Nyårsdagen 2014

En liten berättelse om hur vi firade in det nya året. Det är inte lätt när man kommer upp i den här åldern och fira in nyåret, och dessutom när man skall fira in två ny år. Det började med att vi firade in det Svenska nyåret genom att vi skålade i champagne klockan fem på eftermiddagen. Senare på kvällen, jag tror det var någon gång mellan 6-7 på kvällen serverades en utsökt god nyårssupé bland annat bestående av en oxfilé, tillagad av Lady Mys utsökta kocka. Till detta serverades rött vin. Serveringen sköts av den vacker skrudade Havsgudinnan av Brenä, iförd långklänning och vitglittrande boa kring halsen.  Sen började eländet. Nu övergick nyårsafton till att bli en fakirafton. Det är svårt när man har kommit in i förtioårskrisen. Vi visste av de förberedelser vi sett inne på stranden att det skulle bli festligheter med stor musikorkester och massor med ölserveringar. Här sitter vi sedan på båten på kvällen och ingenting händer, och ögonlocken blir allt tyngre och tyngre. Ni vet hur tunga dom kan bli när man druckit 2 glas rödvin. Rena tortyren. När klockan blir 10 så smyger sig en av besättning ner och förbereder sig för natten,(Vem tror ni det är?) och det står inte på för än resten av besättning kommer efter. God natt, och gott nytt år

När klockan är 23.45 brakar det loss, med att en man står och gapar och skriker i en mikrofon och vad jag kan förstå räknar han in det nya året. Efter en kvart börjar fyrverkeriet, och nu gör nyfikenheten i en att man går upp och tittar. Det kan man väl göra när man i alla fall är vaken. När fyrverkerit är avklarat börjar de spela musik, och på en volym så det nästan inte går att prata med varan på båten. Sedan håller de på till 6 på morgonen innan de slutar att spela. Så nu är man lite mör i hjärnan. Det är som sagt drygt att ha kommit in i fyrtioårskrisen. Speciellt när man kommer upp morgonen, när det blir ljust, och upptäcker att en fönsterventil rakt ovanför huvudet har stått öppen, så att ljudet har haft fritt tillträde till den stackars försökande sovande kapten.

4 jan 2014

Nu närmar sig slutet på vistelsen på Galapagos. I morgon är det mening att vi skall dra upp ankaret och segla åter mot Panama. Vi måste säga att vi har haft en underbar tid här på Galapagos. I morgon innan vi lämnar vår ankrings plats måste vi säga adjö till vår kära Knut. Havssköldpaddan som varit så trogen och hela tiden vistas runt vår båt och som vi nu döpt till Knut. Sen har vi alla sjölejon som ligger överallt, men de är så många att där har vi ingen speciell favorit

Den tid vi nu har framför oss blir att vi kommer att leva ett särbo förhållande. Vi kommer att under nätter och vissa delar av dagen, under en veckas tid, leva skilda åt och inte sova tillsammans, utan en av oss kommer hela tiden vara på vakt. Vi kommer heller inte att kunna äta tillsammana vid ett dukat bord, utan att det blir att inta måltiderna i flygande fläng med en lutande och gungande båt.

I går tankade vi upp våra tankar på Lady Mys med diesel. Det blev en hel del byråkrati innan vi fick tillstånd att köpa diesel. Vår vänliga agent Irene fick fylla i en massa papper innan det gick att köpa diesel. Vi tycker det var ett högt pris vi fick betala. Vi fick vi betala hela 9 kr/liter, när vi såg att ortsbefolkning betalade 2k/liter. Vad orättvist. Hela 9kr/liter.  

Under vår seglats mot Panama kommer vi nog med största sannolikhet inte att skriva något på hemsidan. Vi har för närvarande lite problem med att komma in på nätet via satellittelefon. Det är några parametrar på vår dator som skall ställas in rätt, och vi har försökt att hitta räta inställningen men hittills har vi misslyckats. Denna dator värd är fantastisk. Eller hur? Så vi får väl se när det blir något skrivit. 7-12 dagar lär det nog bli

Har precis pratat med Björn via satellittelefon och det verkade rulla på i sakta mak. De seglar ( just nu gick de för motor ) mot civilisationen och de beräknar att ev. vara framme runt lördag, då vi hoppas få mer uppdatering och rapportering från andra sidan jordklotet.