Hösten 2014

Insjön 2014-09-20

Ja då var det dags igen att börja skriva på hemsidan. Nu när det börja bli så att man vissa mornar måste skrapa is på bilrutorna då är det dags att bege sig till varmare breddgrader.  Om två veckor, närma bestämt den 6 okt. flyger vi tillbaka till Jamaika och till vårt andra hem Lady Mys.

Ur Västindiskt perspektiv kanske det är lite tidigt att resa dit. Orkansäsongen är väl inte riktigt över än, men vi reser ändå dit, och passar på och greja lite med båten, samt att vi skall resa runt lite på ön Jamaika och leka turister. När orkansäsongen närmar sig sitt slut, i slutet av oktober, släpper vi våra förtöjningar och fortsätter våra seglingar.

Våra grova planer är att vi fortsätter västerut via Tahiti, Dominikanska Republiken, Puerto Rico, och sedan till St. Martin. På St. Martin planerar vi att fira jul. Om allt går som vi räknar med så kommer vi där att fira jul tillsammans med barnen Maria och Mats med familjer. Ving-resor har nämligen direkt charter dit numera, så då kan det passa bra att de kommer över.

Som vanligt när vi reser iväg och skall var borta i sex månader ,så är det en hel del som måste ordnas med, så våra To-do listor är förnärvarande ganska långa. Det skall ordnas med försäkringar hit och dit. Tillfällig adressändring, olika abonnemang som skall avbeställas, vaccineringar, mm, mm, och framförallt prylar till Lady Mys som skall införskaffas. Sen skall allt packas i väskor, och som blir jätte tunga, och som vi sedan på något vis skall försöka få med oss till Arlanda.

Detta är i grova drag hur våra planer ser ut idag. Men vi lever ju ett sådant liv att vi aldrig har några stor planer för framtiden, utan vi bestämmer ofta från dag till dag hör vi gör. Hur det slutligen blir det kan ni få reda på om ni fortsätter att läsa på vår hemsida.

Port Antonio 08.10.2014

Då har vi efter diverse turer återvänt till vårt kära andra hem Lady Mys. Resan hit gick väl si så där Det är långt och segt. När man sitter på planet går tiden väldigt sakta, för att sedan när man när man kommer på flygplatserna där vi skall byta plan så är det alltid ett jäktande. Speciellt när man hamnar på Miami flygplats. Trotts att vi där hade över två timmar på oss så fick vi springa till gaten. Trots att vi enbart skall byta flyg och ej resa in i landet USA, så är det en förfärlig byråkrati vid passkontrorollen och jätte långa köer

Har jag gjort bort mig nu igen? Det verkar inte bättre. När vi skall gå ombord på planet i London så är det ju alltid en massa kontroller både här och där: Det skall visas boardingkort och pass på ett flertal olika ställen. Så därför har jag dessa handlingar i handen hela tiden. När vi äntligen kommer ombord och till våra säten där vi skall sitta så tycker jag det skall bli skönt att stoppa undan passen och lägga ner dem i väskan. Persies när jag skall lägga ner passen i väskan så tappar jag ner dem på golvet. Jag böjer mig ner för att plocka upp de två passen, Men vad händer. Det ligger bara ett pass på golvet. Ett pass är borta. Jag kryper runt på golvet och letar. Efter en stund kommer en flygvärdinna och fråga om jag har problem. Jag berättar att jag tappat passen på golvet, och nu är ett borta. Kan jag hjälpa till och leta frågar hon? Så där kryper vi omkring på golvet och letar. En snygg flygvärdinna och en ful gubbe. Alla andra passagerare som kommer ombord ser väldigt undrande ut. Vad gör den där fula gubben som kryper omkring på golvet med en snygg flygvärdinna? Trots vårt intima letande så hittar vi inget pass. Passet är totalt borta. Tillslut hittar jag en liten springa som inte är större än ½ cm, under stolen. Där måste passet ligga säger jag. Men hur komma åt det? Det slutar med att flygvärdinnan kalla på två flygtekniker för att hör hur vi skall göra. Teknikerna kommer och ser lite förskräckt ut, Sen börjar de greja på alla möjliga vis och det slutar inte förrän de skruvat bort hela flygstolen, Mycket riktigt där ligger passet.  Kontentan av detta: Trevligt att krypa omkring på golvet med en snygg flygvärdinna. Minder trevligt när alla titta på mig när flygteknikerna skruvar undan stolen.

Så kommer vi då äntligen farm till Kingstons flygplats på Jamaica. De stämplas våra pass och sedan går vi för att hämta vårt bagage. Väskorna har redan börja komma på bandet. Det här blir bra. Nu har vi snart våra väskor, hinner man tänka. Där står vi och tittar på alla väskor som åker runt, runt på bandet. Till slut har alla väskor hittat sina rätta ägare. Men några väskor som det står ”Bergkvist” på kommer inte. Så i skrivande stund ett och halvt dygn efter att vi landat har vi ännu inte fått våra väskor.

Lady Mys hur såg hon då ut när vi kom? Hon har blivit väl omhändertagen av det unga Jamaikanska paret som vi har anlita för att sköta om henne medan vi varit borta. Hon är välputsad både utvändigt och invändigt. Rudi och Hulk som de heter har värkligen gjort ett enastående jobb.

Så är vi då nere i värmen och rustar vår Lady Mys för vidare seglatser. Det är klart att innan vi blir vana vi värmen och innan vi får Lady Mys i sjön så är det väldigt varmt och vi svettas en hel del. Vet ni vad det bästa med är med det? Jo den kalla ölen, med ”hilan” som rinner utmed flaskan, är väldigt god på kvällen när man dricker efter avslutat jobb.

Nej nu får vi sluta skriva och börja jobba och svettas igen. Ha det bra på er. Vi gör det i alla fall trots vissa vedermödor.

P.S. Som vanligt har vi haft problem med datorn och internet uppkopplingen, men nu har vi lyckats trycka på rätta tangenter. så nu är vi inne på nätet. Vi kommer inom snart att skriva mer om vad vi gör och hur vi mår

2012-10-12

Lady Mys har kommit i sitt rätta element, (havet) och väskorna har vi också fått.

Men det har varit en del vedermödor på vägen dit. Om vi börjar med väskorna. Det var meningen att vi skulle få det missade baggaget levererat direkt till marinan dagen efter. Men tisdagen gick och onsdagen kom. Men inga väskor kom. Så det blev att ringa och fråga ”vad f.n. är väskorna” Då visar det sig att tullen har lagt beslag på väskorna, för de påstår det finns momspliktiga varor i väskorna. Tullen säger också. Att, om jag vill ha väskorna så måste jag skälv komma och tulla ut dem. Det hjälper inte att jag förklara att det är en färd på 3 timmar i en taxi för mig att komma dit. Så det var bara för mig att sätta mig en taxi och åka till flygplatsen i Kingston. Det var ingen taxi resa som helst. Det var på jätte smala krokiga vägar upp i bergen med mycket trafik av bilar och lastbilar som inte kunde mötas i kurvorna. Trots detta så kördes det så mycket det gick, och med omkörningar som jag var helt säker på att nu smäller det. Den enda gången en Jamaican har bråttom är när han sitter i en bil

Väl framkommen till flygplatsen börjar en byråkratiska prosidur med ett antal olika tulltjänsteman. Jag förklara att jag inte skall betala någon moms på båtprylarna, eftersom båten som prylarna är avsett att monteras ini är en Svensk båt och icke en båt registerad på Jamaica. ”Sipp in transit” som det heter. Till slut får jag träffa övertullmästren, en yngre trevlig kvinna som jag tydligen charmerar. För när jag berättar om vårt seglarliv tycker hon det låter fantastiskt, och ger instruktioner till sina kollegor att släppa igenom mig med väskorna, under förutsättning att tullaren i Port Antoni, där Lady Mys ligger kommer och kontrolera att båtprylaren har blivit inmonterad i båten.

De andra vedermödorna är värmen. Det har varit väldigt varmt de första dagarna innan vi blir vana. Ja det har varit så varmt att till och med Björn Sigurd måste ha dragit ner på tempot. Men nu börjar vi så smått vänja oss, så nu kör vi på med att få ordning båt vår kära Lady Mys.  När vi sedan på fredagen fick henne i sjön så blev det också lite svalare.

Sedan har vi verkligen haft tur när vi våras träffade det unga paret Rudi och Hulk. Det har verkligen skött om Lady Mys när vi varit bortta. Det har tvätta, städat polerat och behandlat all teak både utvändigt och invändigt på ett utmärkt sätt. Så nu har vi en verkligen en vacker Lady Mys. Allt detta har de gjort till ett fast överenskommit pris Jag priset är så lågt att vi nästan skäms, nu är vi sitt hur mycken tid de lagt ner. Dessutom är de jätte trevlig och kommer till vår båt varje dag och frågar om det är något vi vill ha hjälp med, och det finns det ju alltid.

I kväll skall Rudi lära Alice laga en typisk Jamaicans middag. Råvarorna är redan inhandlade, och om man ser på dem så ser det riktig spännande och det kommer att bli verkligen speise hot hot

Två glada kockar

Ja igår var det matlagnings fäst i byssan på Lady Mys.

 Klockan 2 på eftermiddagen kom familjen Hulk paddlande på sina kajaker. Omgående startades med förberedelserna för kvällens middag. Där nere i den 35 gradiga värmen i Lady Mys byssan befann sig Rudi och Alice resten av eftermiddagen och de var inte klara med maten förrän klocka 7 på kvällen. Under den tiden hade de tillgate 10 olika rätter, bestående av olika sorters sallader, kött, fisk, grönsaker, ris, potatis och tillagade frukter, mm. Efter att ha ätit av denna supermiddag var alla nöjda och belåtna, men ganska dästa och tröttheten kom smygande ganska snabbt. Så efter all tillvara tagande av resterna och diskande återvände familjen Hulk i sina små kajaker till sitt boende: Vi kunde se deras pannlampors sken när de i mörkret paddlade tvärsöver bukten. Sedan satt vi i sittbrunnen och talade om kvällens upplevelse. En verkligen annorlunda kväll.

Slutrepliken för kvällen från Kapten var. Nu Alice har du svettas hela dan, så nu får du gå ner och duscha, så kanske du sedan får ligga i sängen bredvid mig.

Våra framtidplaner kanske ni undrar över. Här får ni inget svar, för vi vet inte ens själva. Vi skall ju så småningom segla österut. Men vi vet inte när. För närvarande blåser orkanen Gonzalo öster om oss. Den kommer att ha en bana St. Martin, Puerto Rico, Barbados. Vi kommer troligtvis inte att beröras av den. Så det är nog bäst att vi ligger stilla tills orkansäsongen är över.

2014-10-16 Port Antonio Jamaica

Vi rustar och donar med vår kära Lady Mys, och igår var vi på en test tur för att se att allt är ok. Vi gjorde en seglingstur på några timmar utmed kusten, och sedan ankrade vi en vacker vik där vi badade och åt lunch. Med oss på turen hade vi familjen Hulk. Det var mycket uppskattat av dem. De hade aldrig tidigare seglat med en sådan är segelbåt som Lady Mys. Ja även vi tyckte det var mycket trevligt. Ja det är liksom lite speciellt att få segla i dessa vatten.

Tack vare familjen Hulk fick vi leva ett riktigt lyxliv under gårdagens seglingstur. När det var dags för tillagande av lunchen så blev Alice utkörd ur byssan och lunchen fixades av Rudi. När vi sedan återvände till marinan och hade lagt till vid kaj så omgående blev Lady Mys rentvättad och polerad både uppe på däck och på sidorna av Hulkfamiljen medan kapten och katenskan fick sitta i sittbrunnen och njuta av en kall öl. Är det sådant här liv de lever de rika flotta båtfolket?

Hur avlöpte då seglingsturen rent teknisk? Ja riktigt bra, förutom två fel som vi upptäckt tidigare. Fel nummer ett: Vindgivare som sitter i masttoppen är ur funktion. Så vi får inga vindvärden på plottern. Troligtvis förorsakat av åskväder. Fel nummer två: Batteriladdaren ur funktion. (uppbränd) troligtvis förorsakad av felaktig spänning på elnätet utifrån. Vi försöker nu att få tag i ny ersättnings prylar, men det är inte så lätt här på Jamaica. Jamaica är inte så seglings intensivt som andra öra i Karibien, och det finns därmed väldigt dåligt med båtprylar.

Annars lever vi i reggae takt dygnet runt. Det spelas sådan musik helatiden överallt 24 timmar om dygnet. Ja t.o.m. från Gudstjänsten som börjar kl.6 på morgonen och som sändes ut via stora högtalare så det låter över hela nejden, gungas det i reggaetakt. Ja det är inte helt fela att vakna till sådana rytmer på morgonen.

Kapten frågar, törs man dricka det här kaffet

2014-10-19

Då var dags att skriva några rader igen.

Ja vi ligger fortfarande kvar i Errol Flynn Marina, Port Antonio. Vi får väl se i slutet av vecka om vi börjar röra på oss. Vi vill inte ge oss iväg förrän vi vet att faran är över för orkaner. Vi har tänkt segla mot St. Martin. Vi läste att förra veckan så drabbades St. Martin av orkanen Gonzalo och ett 40 tal båtar sjönk och blev förstörad av orkanen inne i bukten på St. Martin. Vågorna var upp till 18 meter höga som slog mot land

Men på oss går det ingen nöd. Vi trivs väldigt bra här på marinan, och vi är inte gör lösa, utan det finns alltid jobb att utföra på en båt.

Häromdagen gjorde vi en utflykt upp i bergen och såg de omtalade Blu Monten. Här fick vi se fantastiska vyer och en rik flora med många olika växter och träd. Blu Monten är berömt för det utsökta kaffet. Vi besökt också ett litet kafferosteri, där de framställde kaffet för hand på ett gammalt och primitiv sätt. Vi fick också provsmaka kaffet, och kaptenskan tyckte det smakade alldeles förträffligt. Ja t.o.m. kapten tyckte det smakade skapligt. På återvägen stannade vi vid ett berömt vattenfall och tog ett uppfriskande bad. Sedan besökte vi Port Antonios största Super Market för att se på utbudet inför seglingen mot Haiti. Det blev två fulla vagnar varor. Det fanns inga färskvaror, som kött, så det blev torrvaror och djupfryst.

2014-10-23

Ja då är det nog snart dags att lämna Jamaica och segla mot nya mål. Det ser nämligen ut som vi på lördag kommer att få ett bra väderfönster för att segla mot Haiti. Det är nämligen så att de förhärskande vindarna här blåser till 90 % av tiden från ost, och det är i den riktningen vi skall segla. Men nu på lördag ser det ut som om det ska bli sydostliga vindar. Så därför gäller det att passa på medan vindarna bär. Nu de kommande dagarna, före lördag blir de sita förberedelserna med inhandling av mat och dryck. Sen skall Lady Mys kollas av en gång till så att allt är O.K. inför segling. Seglingen till Haiti beräknas ta ca: 30 timmar, och hur det är med internet där borta vet vi inte. Men vi får väls se. På något vis skall vi väl försöka höra av oss.

Hur känns det då att lämna Jamaica? Ja det är med blandade känslor. Som vi sagt tidigare. Jamaica är Jamaica. Trevligt land med glada och vänliga människor, som lever ett behagligt liv i reggaetakt. Över allt spelas skön musik såväl på dagar som på nätter. Här trivs vi värkligen. Dessutom är marinan här i Port Antonio helt underbar.

Som alltid när vi ligger en längre tid på ett ställe så blir vi bekant och träffar trevliga vänner. Det är ofta seglare från Sverige eller andra länder. Eller som här, där vi träffat på det Jamaicanska paret, och som bland annat, hjälpt oss med att rusta Lady Mys. Två helt underbara människor. Det är alltid lite svårt att skilja sig från sådana här nya vänner man får. Men sådant är seglarlivet. Man får nya vänner som man måste skilja sig ifrån. Men man vet att snart, på något nytt ställe, träffar vi på nya vänner.

Som vi sagt tidigare så lever vi ett underbart liv. Det är fantastiskt när man kan gå och lägga sig tidigt på kvällen, för man vet att nästa morgon vaknar man till en ny spännande dag, med nya spännande och trevliga upplevelser. Kan det bli bättre? 

2014-10-25  (Två månader till Juldagen)

Väderprognosen håller i sig. Så idag, bara det blir ljust, så släpper vi våra förtöjningar från kajen och seglar mot ILA a Vache, en ö som ligger på sydvästra udden av Haiti. Det skall bli skönt att få komma ut på havet och få röra på sig, även om vi har trivts förträffligt här på Jamaica. Ligger man för länge på samma ställe finns det risk att man drabbas av ”hamnröta” Man träffar på med jämna mellanrum seglare som drabbats av hamnröta. Det är när de av olika anledningar inte kommer sig för att segla vidare.

Nej nu börjar det så smått ljusan, så det är hög tid att börja med förberedelserna för avfärd.  Vi hörs.  

Ja då har vi kommit till Ile a Vache på Haiti. Det är en mindre ö som ligger vid sydöstra hörnet på Haiti Eller Hispaniola som ön heter där Haiti och Dominikanska republiken ligger på. Nu när vi är i Haiti så säger Kapten till Kaptenskan när han blir hungrig. Ha hit maten.

Seglingen hit gick bra och allt enligt den väderprognos vi hade tankat ner från nätet. Fina vindar som varade hela dagen och hela kvällen, sen fick vi under natten stötta med motorgång. Strax efter att den ljusnat, nådde vi fram och svängde in i den stora bukten. Men här gällde att ha tungan rätt i mun. Det var utlagda fiskeredskap överallt och de var endast markerade med en liten Petflaska. Ja sådana där Petflaskor låg det över allt, ja det var säkert flera hundra. Som väl var så var det ganska lugnt vatten och vi lyckades, tror jag, klara av att inte få något fiskeredskap i propellern.

När vi sedan svängde in i den vik där vi tänkte ankra upp och ligga, så kom det fullt med så kallade Bot Bojs ut paddlande från den lilla byn. De kom paddlande i sina stockkanoter som var av skiftande kvalité. I vissa av kanoterna var en fullt upptagen med att ösa vatten hela tiden. När de kom ut till vår Lady Mys så hängde de sig fast ut med relingen medan vi gick in i viken och ankrade upp. Över allt dök de upp och hängde sig fast utmed sidorna på Lady Mys. Ja det var säkert minst ett 20 tal kanoter, och alla ville sälja sina tjänster, och vissa tiggde, och vissa ville vara våra guider, Ja det slutade med att Kapten var riktigt irriterad till slut och försökte talade om för dem att vi inte ville ha något, utan nu skulle vi äta frukost och sen skulle vi sova. Vissa gav sig iväg, men vissa hängde ändock kvar och försökte och påkalla sin uppmärksamhet.

Här i viken är det annars ganska vackert och vi stannar här någon dag till innan vi fotsätter mot Dominikanska Republiken. Om vi nu får vara ifred från alla ungdomar som vill tigga eller sälja.

/ Inlagt av Maria...

Ja det stod inte på förrän vi tröttande på alla tiggare och olika ungdomar som ville sälja, fixa allt möjligt. Så efter någon dag så drog vi upp ankaret och rättade in fören mot Dominkanska Republiken. Det kändes skönt att lämna landet ”Ha Hit maten” Efter 22 timmar på havet kom vi fram till en liten ö utanför DR sydvästra udde med namnet Isla Beata. Här på denna ö beboddes av fiskare som bodde här endast under tid när fisket bedrevs. Befolkning bestod när vi var där till 90 % av män, och de bodde i tillfälliga hyddor och tält. För övrigt levde här massor av leguaner. Ja vi tror att det var lika många Leguaner som manliga fiskare. De var sådan här, vackra eller fula djur, över allt, så man fick verkligen se var man gick eller satt.

Färden hit gick över ett stilla hav och vi fick gå för motor hela vägen. Lady Mys tyckte nog att det var i mesta laget, för på slutet av färden tyckte jag mig höra ett misstängt ljud från under båten. Så när vi hade ankrat upp vid ön Isla Beata, så dök jag ner under båten för att se om vi hade fått in något rep, eller något annat i propellern. Inget satt i propeller. Men när jag kände på propellern så glappade den mot axeln. Vad göra? Jag satte på mig den riktiga dyk utrustningen med tuber, för att kunna undersöka och se om jag kunde avhjälpa felet. Jag försökte skruva undan propellern med den satt för hårt för att kunna får lös den med den utrustning jag hade.

Vi måste ta oss till något ställe där vi kan få hjälp, resonerade vi. Så morgonen därpå så gick vi tidigt på morgonen mot en stad vi namnet Barahona En distans på 50 Nm. Det var lite spännande att försöka ta oss dit innan det skulle bli mörkt på kvällen. Vi hade svaga vindar och inte tordes vi köra motor heller för mycket. Men en halvtimme innan det blev mörk så kunde vi ankra upp inne i stadens hamn. Dagen därpå besökte vi en supermerkado för påfyllning av vårt matförråd. Kapten passade också på att besöka en barberar som kunde hyfsa till hans för tillfället långa hår. Men någon hjälp för att fixa till propellern på Lady Mys fans inte här att finna.

Så det var bara försöka ta sig till nästa ställe. Väder kartan studerades noggrant för att se när det skulle bli lämpliga vindar för att ta sig till Salinas som nästa ställe heter. Väderprognosen sade att det vore lämpligt att ge sig iväg kl. 03.00 på natten för att försöka hinna fram innan vindarna skulle bli ogynnsamma senare under dagen Som sagt avgång mitt i natten och efter 7 timmar kom vi så fram till Salina. Här fick vi plats i en liten marina som tillhör en hotellanläggning. Nu gäller det bara att se om vi kan få någon hjälp här.

Spänningen är olidlig. Fortsättning följer i nästa avsnitt.

2014-11-03

Den spännande fortsättningen.

Här ligger vi vid en liten marina som tillhör en mindre hotellanläggning. Här är lite mysigt med trevlig personal, och alla fasaliteter som bör finnas på en hotellanläggning av klass. Hit hör bland annat pol, fint havsbad, och god mat. Fast vi badar mest från Lady Mys direkt.

Sen var det där med den skakande propellern. Vi fick hjälp av en tekniker som finns här på hotellet med att skruva loss propellern. Det visade sig att när vi fick löst propellern och synade den så var gummibussningen som sitter ingjuten i propellern, var sliten. Där av glappet. Så det enda att göra är att försöka få tag i en ny propeller. Vi har nu på morgonen jagat runt bland sådana som kan tänka sig ha någon av rätt storlek mm, som kan passa till vår båt. Men det var inte lätt. Så nu har jag kopplat in Oxelösundas Båt och Motor, där vi köpte båten, att fixa fram en propeller av rätt sort och skicka den med DHL. Dom har lovat att de skall försöka få iväg en under morgon dagen.(tisdag). Så har vi tur, och då skall vi ha tur så kanske vi får en leverans före helgen.

Men det går ingen nöd på oss här där vi ligger nu, med ett undantag. Om inter det vore för myggen. De hörs inte, de syns inte. Men på morgonen när man vaknar så kliar det över allt. Speciellt för Alice. Hon är nu biten och uppsväll med blåsor på hela kroppen, och det kliar så att hon säger att hon blir tokig.

Här blir vi liggande ett tag och väntar på en propeller. Men det hade kunna varit på sämmre ställe

2014-11-06

I går händ något riktigt otäckt, och hjärtat höll nästan på att stanna på Kapten.

För att fördriva tiden så gjorde vi en utflykt till huvudstaden Santo Domingo. Vi gjorde upp med en kille att han skulle skjuta oss, med bil, till Santo Domingo och visa oss runt lite gran, och sedan kunde vi också tänka oss att åka till något ställe där det gick att handla. Uppgjort och klart, men med vissa språk svårigheter, bar det iväg. Efter ca en timme kom vi till den stora staden och färden gick både här och där i staden. Skall vi aldrig komma till något ställe där vi kan stanna och handla undrade Kaptenskan. Men färden fortsatte på alla möjliga ställen i utkanten av staden. Till slut frågade chauffören ”Mool” (köpcenter)? si si. svarde vi. Han fortsatte och köra, och tillslut började vi närma oss något som kunde börja likna köpcenter. Men vad får kapten se? Jo en jättestor skyllt i blått och gult, och en stor byggnad i samma färger. IKEA. Bara han inte svänger in här tänker Kapten. Jo då här svänger han in och kapten tar sig för pannan. Kapten har ju infört besöksförbud både i Valbo och Borlänge, och sen åker vi halva jord runt och sen menar tok fan att vi skall besöka IKEA i Santo Domingo hinner kapten tänka. Ve och fasa. Nu blev det inte så farligt. För på parkeringen innan IKEA så låg det ett stort köpcentra och här stannade vi. När Kaptens nerver hade lugnat ner sig, besökt vi detta köpcentrat och som var riktig bra med stort utbud, till Kaptenskan stora lycka.

Vad gör vi annars? Jo vi följer med spänning på FedEx hemsida var vår propeller är någon stans i värden. I skrivande stund har den lämnat Memphis för vidare transport till Puerto Rico, som är grannön till Rep. Domincan. Enligt prognoserna skall vi ha den i vår hand, senast fredag kl.18.00 Vi får väl se??

Sen jagar vi mygg, eller vad vi skall kalla de små jävlarna, som varken syns eller hörs. Vi har hela tiden myggnät fördragan för alla luckor och öppningar. Men nu har vi kommit på att myggen är så liten att de utan hinder kryper genom maskorna i nätet. Så en konsekvens av detta har vi nu alla luckor och dörrar stängda till där vi skall sova om nätterna. Så nu har vi sovit i två nätter utan att ha blivit myggbiten. Men det blir hett som bara den att sova med stängda luckor.

2014-11-10

Här skall jag berätta om tullare som vill visa sin makt. Det gäller den omtalade propellern. Den skickades med FedEx från Oxelösund förra tisdagen och redan efter 24 timmar är den på flygplatsen i New York, för vidare transport. På torsdag mitt på dagen har den kommit till flygplatsen Santo Domingo DR. Endast två dygn tog flygfrakten. Bravo FedEx. Bra tänker jag nu har jag propellern i min hand på fredag förmiddag. Men icke. Den hamnar hos tullen och där säger man på fredag vid lunch att varorna måste förtullas. Ok säger jag då tar jag en taxi och åker till er så får vi förtulla den och jag får paketet. Nej svarar de. Det är ingen ide, för nu är det fredag eftermiddag och nu är det storhelg och på måndag är det också helgdag. Du får ringa på tisdag så får vi se när vi kan förtulla varorna. Normalt tar det en 3-4 arbetsdagar, får jag till svar.

 Alice har du en stor whisky skriker Björn Sigurd, jag måste lugna nerverna. Ja där sitter man med skägget i postlådan och kan bara vänta och försöka lugna nerverna.

För att lugna våra nerver så beslutar vi att vi fortsätter med Lady Mys till nästa hamn, som heter Boca Chica. Vi får ta det lite försiktigt med att varva motor och propellern när vi färdas mot vindarna och måste använda motorn. Det går bra och faktiskt vibrationerna är knappt märkbara, trotts att fick lov att gå för motor hela de 60 sjömilen. Så kom vi då fram till Boca Chica under sen eftermiddag i går. Här är det en stor marina med god servis. Sen är vi också nära flygplatsen där vår propeller ligger.

Tror ni vi får någon propeller någon gång?

2014-11-13

Ja då har äntligen den omtalade propellern kommit i våra händer. Efter sju sorger och åtta bedrövelser. Kapten han hade ringt flera gånger varje dag till FedEx agent och fråga hur det går med paketet, och varje gång fått till svar, att vi jobbar med det, vi får se senare idag eller imorgon. Till slut blev kapten så irriterad att han åkte till flygplatsen och letade på FedEx kontoret, och där fick tag i den person han hade pratat med så många gånger. Kapten sa, att nu vill jag ha paketet. Nu sätter jag mig här och väntar tills jag får paketet. Efter 1,5 timmes väntan får han paketet. När sedan han kommer tillbaka till marinan får kaptenskan se en lycklig kapten komma gående på kajen med ett paket under armen. Kapten sätter omgående på sig dykarutrustningen och efter en kvart är den nya propellern monterad.

Nu är vi är vi redo för nya färder, och idag styr vi mot nästa hamn som heter Casa de Campo, som ligger 40 Nm bort. Ska visst vara ett flådigt ställe.

En annan liter blunder vi har gjort, är det där med tiden. Häromdagen sa Kapten till Kaptenskan. Har du märkt att vi nu har kommit mycket längre österut, med tanke på solens upp och nergång. Solen gick ju ner nästan en timme senare på Jamaica, än vad den gör här. Men vi tänkte inte något mer på det, förrän vi igår såg på en klocka här i marinan som visade att deras klocka gick en timme före. Våra klockor visade 14.00, och deras klockor visade 15.00. Här har vi nästan under två veckor levet med fel tid utan att vi märkt något. Jo våra biologiska klockor har levt med rätt tid. Vi har varit trötta på kvällarna och pigga på morgonen. Så det kan bli. Men vi har inte tagit någon skada. Men nu kan vi lägga oss på kvällarna utan att skämmas för båtgrannarna att vi lägger oss så tidigt.

/ mail via Maria

2014-11-15

Vi skrev senast att det ställe vi var på väg till, Casa de Campo, skulle vara ett flådigt ställe. Ja så är det också.  Här i marinan är Lady Mys den minsta båten av alla. Här ligger det till 90 % stora lustjakter, den en större än den andra. Här ligger de och väntar på att säsongen skall starta och det vackra folket skall komma. För närvaraden är vi de enda gästerna här i marinan. Men annars är det här hur flott som helst. I anslutning till marinan ligger det stora golfanläggningar och lägenhetshotell. I gatuplanet på dessa lägenhetsbyggnader finns det massor med modebutiker. Här hade Alice i går en riktig frossar dag, där hon som ensam kunde gå och njuta i alla dessa butiker. Men vilken orättvisa. Inte en enda båtbutik. Hur kan livet vara så hårt? Här finns också ett 10 tal olika fina resturanger. Vi tyckte här om kvällen, efter en längre tid ha ätit egen lagad mat, att vi kunde kosta på oss och besöka en av dessa resturanger. Ja det var verkligen flott, och god mat, med utmärkt servis. Bakom oss stod det helat tiden en till två kypare som bara passade upp på oss. Så exempel kan vi berätta att Kapten råkade tappa sin linneservett på golvet, och innan han böja sig ner för att ta upp den, så låg det en ny fin viken servett på bordet.  Dyrt? Ja,; inte för den goda maten och servisen. En tvårätters middag med gott vin. 325 kr/person, får väl ses som överkomligt.

Som sagt här mycket flott. Ja det är så flott att Alice idag fick bannor av hamnkapten för att hon hade hängt tvätt på fördäck. Enligt reglerna fick det inte hänga tvätt på båtarna.

En sak som är bättre på Jamaica är musiken. Här spelar man enbart latinamerikansk musik, i 2-1 takt, med betoning på 1, och som spelas på två hårt spända Congas. Detta hörs i all musik som spelas här, och det är alltid i samma takt, vilken än musik som spelas. Då är den Jamaicanska Reggae musiken mera variationsrik och som spelas i ”ticka taka” takt. Det är svårt att beskriva detta i ord hur det låter, men ni kan väl lyssna på en Bob Marley låt, och jämföra den med någon latinamerikansk låt, så for ni höra skillnaden. Varför jag skriver om musiken, är att i dessa länder är musiken en stor del av kulturen och det spelas mycket, och högt över allt. Så musiken den får vi leva med, och det är inte helt fel.

Lilla Lady Mys bland de stora pojkarna

2014-11-21

För några dagar sedan, närmare bestämt i måndags, lämnade vi den flotta, men ändock relativa billiga marina, Casa de Campo. Nu var det dags att fortsätta västerut mot nästa land Puerto Rico. Första ettappen blev till en liten ö på östra spetsen på Dominkanska Republiken. Vi fick faktiskt en fin segling på 4 timmar, Annars har det varit mest motorgång när vi hela tiden kämpat mot passadvinden som ständigt blåser från ost.  Här övernattade vi och låg för ankare utanför denna lilla ö, innan vi skulle göra det långa hoppet över till Puerto Rico.För att klara av den 90 Nm, och hinna fram innan det blev mörkt på kvällen, som inträffar kl. 18.15 på kvällen, blev det avfärd kl. 02 på natten. Första delen blev jobbig med hårda motvindar och kraftig sjögång med stora vågor som kom från två håll. Men under senare delen av dagen lugnade vindarna och sjögången ner sig, så vi han faktiskt fram till en skyddad vik på västra sidan på Puerto Rico. Dagen därpå blev det fortsatt färd utmed PR. sydkust.  Vindar och sjögång mot oss, så när vi såg en fin vik med sandstran och ett fint hotell vid lunch tid så blev frestelsen för stor och vi ankrade och vi tyckte vi fått nog av stambandet i motsjön.

Vi har nu tröttnat på kaninen Stampe och tycker att, även om han är söt, att han skall lämna oss, så vi får lite lugnar segligar.

Nästa dag, igår, så kom vi då fram till Poence, som ligger mitt på Puerto Rico. Här måste  vi klarera in. Puerto Rico tillhör USA och att komma in i USA är alltid en omständlig prossidur. Nu hade vi tur för vi hade de mästa alla papperen klara sen vi mellanlandade i Mimai i oktober, på vår flygresa till Jamaica. Men trots detta så tog det flera timmar innan allt var avklarta. Vi hade också tur med tullen som skulle inspektera vad vi hade för frukt och matvaror ombord. Den kvinnliga tullaren som skulle inspektera båten tordes inte, vad vi förståd, komma ombord, för det var lite besvärligt att komma ombord på Lady Mys och sen rullade hon i dyningarna. Så lösninge på det hela blev att Alice fick skriva under på ett papper att vi inte hade någon frukt och sopor ombord.

Om ni är intreserad var vi är någon stans kan ni gå in på http://www.marinetraffic.com/se/ais/home/, och sedan sök på Lady Mys så kan ni ofta se var vi är 

Inte helt fel att övernatta på denna ö