Hösten 2017

2017-10-20     4 dagar kvar till värmen och hav

Ja nu snart om några dagar bär det iväg. Nämligen nu på tisdag packar vi Volvon full med väskor och åker ner till Arlanda för att flyga vidare till Grenada där vår kära Lady Mys ligger och väntar på oss.

Det är som vanligt mycket som måste ordas med innan kommer iväg. Det är allt ifrån div. försäkringar säga upp TV och telefon, vaccinationer, mm mm ja det är minst 30 punkter på listan som skall klaras av. Sen framför allt skall det packas, och bestämmas vad vi skall ha med oss eller inte. Bara det att en stor väska är full med båtprylar, gör att det blir begränsat med utrymme för Alice att packa resten.

Nu är det bara att hoppas att Lady Mys har mått bra under tiden vi borta och att allt är väl med henne. Om så är fallet räknar vi att efter ett par dagas jobb kunna lyfta henne ner i sitt rätta element, nämligen havet. Även om hon kommer ner i vattnet så är vi inte klar för avsegling, utan det tillkommer många dagar med jobb för att klara av TO-DO listan Vi får väl se hur lång tid det tar, men det brukar vara kämpigt att jobba under den första tiden innan vi blir van med värmen Men efter ett par veckor i värmen brukar det gå bra.

Vart skall vi segla denna säsong kanske ni undrar. Ja det undrar vi också. Vi har ännu inte bestämt oss riktigt. Vi har väl kanske några idéer, men vi får väl se. Det blir väl att vi segar omkring i för oss sen tidigare kända farvatten. Sen beror det väl lite på hur det är på de öar som drabbats av orkanerna. Visserligen har man skrivit från dessa öar, att man önskar att båt turisterna återvänder. Men frågan är ju ändock hur mycket av infrastrukturen man lyckats återuppbygga.

Det skall i alla fall bli skönt att slippa skrapa rutorna på bilen, utan bara få bekymra sig om man skall ha tunna eller tjocka shorts på sig.

2017.10.29

Ja då har vi sjösatt vår kära Lady Mys, efter 3 dagar hårt slit i värmen. Båten har blivit städad både invändigt och utvändigt, skrovsidorna har blivit polerad, ny färg under vattenlinjen har vi lyckats fått på. Ja punkterna har varit många att klara av innan sjösättning. Sen har vi kämpat mot den tryckande värmen, som vi ännu inte hunnit vänja oss med. Men nu när hon ligger i sjön brukar det alltid bli lite svalare.

 Ni må tro det har varit en skön glädje, att efter en hård dags slit, att på kvällen får sätta sig ner och inmunda en kall öl. Ni vet när man nästa kan rita sitt namn i kondensen på utsidan på den kalla ölflaskan Då smakar det gott. Sen att man får tänka tillbaka på allt jobb som blivit gjort under dagen, och vara lite stolt och nöjd över det utförda jobbet.

Det är klart att allt jobb som är gjort har medfört att kapten nu har skrubbsår och småskador lite varstans på kroppen. Du skall inte ha så bråttom och vara lite försiktigare säger kaptenskan med jämna mellanrum. Kan det vara så att Björnen har bråttom? Kan väl aldrig tro!

Men som sagt, nu ligger vi i havet, och nu återstår det ett par dagars jobb. Sen kan vi börja denna säsongs segling. Härligt

2017.11.03

Le Phare Bleu, eller som vi kallar Västra Banken, heter marinan där vi ligger nu. Här har vi nu legat ett par dagar. Här på detta ställe har vi legat tidigare och här tycker vi det alltid är lite små mysigt. Vad har vi då gjort dessa dagar? Jo som alltid är det en massa saker som skall donas och fixas med båten. Sen har också passat på oss att njuta en del. Under den senare delen av eftermiddagarna har vi tagit på oss badkläderna och gått in till den sköna poolen och svalkat oss. Efter doppet har vi lag oss ner på någon av solstolarna och lyssnat på någon bra bok. En skön avkoppling av dagen

I dag är planerna att vi skall röra på oss och segla till Port Louis, som ligger vid Saint Georges. Här kommer vi att få besök av barnbarnet Felicia och hennes väninna Wilma. Med dem skall vi sedan segla omkring lite över en vecka. Det skall bli trevligt och kul. Vi skall försöka besöka för dem trevliga ställen med mycket bad och snorkling

I lördags sent på kvällen mötte jag två glada men ack så trötta flickor, Felicia och Wilma, på flygplatsen på Grenada. Jag vet inte om vi kan kalla dem flickor längre. Två unga damer på 19 år är nog rättare. Efter en välbehövlig natts sömn för flickorna, kastade vi loss från förtöjningarna och gav oss ut på blöjanden blå. Vi seglade norrut utmed Grenadas västkust och vidare mot Carriacou. Där ankrade vi den lilla ön Sandy Island. Jag tror att flickorna tyckte det var skönt att få vila ut efter 6 timmars, delvis bra gungande färd. Här blev det bad i det varma havet och vandring på den vita och fina stranden.

Nästa dag fortsatte vi mot Union Island. Dagens segling blev inte så lång. Endast två timmar. Här la vi till vid den mycket lilla marinan AYC. Flickorna badade och solade på fördäck. Trots mycket in kletande på kropparna med olika sorters sololjor, blev näsorna och andra delar på kropparna snart ganska röda. Måltiden på kvällen avnjöts på det närbelägna lilla hotellets restaurang. God mat blev det.

Dagen därpå seglade vi mot Tobago Cays. Den för charterseglande turister kända stället. Här blev det mycket snorklande och badande bland de otaliga sköldpaddorna som simmande runt vår båt. En häftig upplevelse för Felicia och Wilma. Under eftermiddagen gick vi sedan mot Saltwhisle Bay. Mera bad på den vita stranden med palmer som lutade sig ut mot vattnet. Här var det väldigt skönt och varmt i vattnet. Här kunde man ligga i hur länge som helst utan att bli kall.

Efter en skön natts sömn fortsatte vi mot Bequia Till Bequia kommer för eller senare alla långseglare Vet inte vad som gör det men det är ett litet ställe som är ganska småmysigt. På hela ön bor det endast 6000 personer. Här finns också en lång fin sandstrand att flanera och bada på. Vi passade också på att åka runt med en taxi på utflykt. En mycket trevlig och intressant tur där vi sitta på flaket på en pickup Vi kan väl säga att vi hade en miljövänlig AC där det fläktade skönt i fartvinden Nu var väl inte fartvinden så häftig. Vi var nog aldrig uppe över 25km/timmen. Vägarnas beskaffenhet tillät inte några högre farter. Vi fick se en fantastisk grönska och massor med blommor på buskar och träd. Det har under den senaste tiden regnat mer än vanligt, och detta har medfört att växer så fantastiskt. Öborna är jätteglada för det regn som kommit.

Så fort vi går iland så måste kaptenen ta på sig den där mörka försvarsblicken För det visslas och kommenteras en hel del när han kommer med två långa och vackra blondiner i släptåg   AJA BAJA se men inte röra

Ja då var det dags att vända fören söderut för att om någon dag återvända till Grenada. Men idag han vi med att besöka ett litet korallrev som ligger mitt ute i havet. Här har det genom åren bilds en liten sandö, som är inte större än 20 * 5 meter. Det känns lite märkligt att stå på denna lilla sand plätt mitt ute i havet. Vad denna ö heter det vet vi inte för det fans inget namn på den. Men nu har vi döpt den. Eftersom den inte är större än en liten flisa, så har Kapten döpt den till Flisan När han tillkänna gav detta namn så skrattade Felicia gott.

Berättade senast om att det visslas en hel del efter flickorna. Här om dagen när vi skulle ankra upp i en vik och flickorna stod påfördäck för att sköta ankaret, så fick flickorna höra hur det visslades från grann båten. Det visslades och visslades och man kunde se en viss stolthet från flickorna på för däck. Flickorna spanade över till grann båten för att se om det skulle vara någon snygging som visslade på dem. Men icke då. Man kunde inte upptäcka någon. Efter ett bra tags visslande upptäcker flickorna till stor besvikelse att det var en papegoja som satt i en bur och visslade.

Wilma och Felicia på Flisan Island

Hejsan Svejsan!

Idag är det dem så kallade flickorna som skriver här. Vi har just fräschat till oss för hemfärd och njutit av dem sista timmarna av värme och sol på länge. Under dem sista dagarna har vi legat i hamn på Grenada vilket speciellt Whilma tycker har varit skönt efter all åksjukemedicin hon knaprat på. Det känns tråkigt att idag åka hem till snön och kylan, speciellt när vi precis vant oss vid den fuktiga värmen.

Under denna resa har vi varit till Sandy Island, Clifton, Tabago Cay (där vi snorklade med sköldpaddor, WOW!), Salt Wislet Bay och Bequia (där var vi på sightseeing och fick bland annat se sköldpaddeuppfödning med små söta bebisar). Efter Bequia seglade vi söderut igen ankrade en natt på Union Island. Lördag morgon begav vi oss mot den efterlängtade sanddyn på gränsen mellan Karibiska havet och Atlanten som morfar/Björn nu döpt till ”Flisan Island”. Där kan man säga att vi fotade lite, bilderna blev väldigt ”instagramvänliga”. Våra följare kommer nog avfölja oss p.g.a. för många publicerade bilder. Efter ca 150 tagna bilder begav vi oss åter till Sandy Island och dagen efter seglade vi hit till hamnen Le Phare Bleu.

Dessa gångna 9 dagar har varit utan att överdriva HELT FANTASTISKA, inte ens systemkameran kan ge rättvisa åt hur vackert det är här. Vi har fått uppleva mycket roligt, men här är våra två favoriter:

*Den berömda papegojan, vi skulle precis ankra och vi tyckte oss höra någon som busvisslade åt oss. Vi kan ju säga att det inte skulle vara helt omöjligt eftersom att två blonda tjejer inte är helt vanligt häromkring. Vi kollade omkring oss men såg inte en själ, men ändå fortsatte visslingarna. Det visade som sagt sig att i en bur på båten bredvid satt en stackars papegoja i en bur och hade inte mycket bättre för sig.

*En annan rolig händelse var ”den gröna blixten” som Whilma tyckte sig se på restaurangen andra kvällen. Kvällen innan hade morfar/Björn och Alice berättat om hur dem kväll efter kväll sedan dem kommit till Karibien suttit och hoppats på att få se en grön blixt som sträcker sig över hela himlen endast när det är molnfritt, stilla och solen precis går ner i havet. Whilma trodde då sig se detta fenomen på en restaurang en molnig kväll och solen dessutom gått ner för en halvtimme sedan. Hon blev helt till sig men fick inse att det tyvärr bara var en helt vanlig blixt som man lika gärna kan få se i Sverige.

Som sagt, mycket kul har hänt och vi vet inte hur vi någonsin ska kunna tacka för att fått uppleva dessa underbara 9 dagar. Segla mellan paradis och umgås med härliga människor samt fylla på D-vitaminen har gjort att vi förhoppningsvis ska kunna överleva den trötta vintern hemma. Nu ska vi gå upp på däck och njuta den sista timmen av sol.

Puss & Kram, skumbanan!

2017-11-17

Det blev tomt och tyst när flickorna rest hem. Vi ligger kvar på samma ställe som när flickorna reste, nämligen Le Phare Bleau eller som vi kallar det Västra Banken. Vi trivs bra här, och sedan är det en del småsaker som vi fixat med båten. Det enda som vi inte begriper är. Hur kan det löna sig att driva detta ställe? Här ligger det endast mellan 5–10 båtar i marinan och på hotelldelen bor det nog inte mer än 3–4 familjer. På kostnad sidan har man två restauranger som är öppna och ett 15 tal anställda.  Det är synd för ägaren att inte denna pärla har mera gäster.

Hur länge blir vi här? Ja vi vet inte riktigt, men vi funderar på om vi skall segla ner till Tobago. Men för att gå dit och få en relativ bekväm segling dit måste vi invänta rätt väder. Oftast så blåser det motväder härifrån och ner till Tobago. Tiden för att segla dit beräknas ta ca: 10–14 timmar. Så det gäller att starta tidigt på morgonen för hinna komma fram i tid, innan det blir mörkt. Vi får väl se hur vi gör. I så fall skriver och berättar innan vi sticker i väg.

2017-11-21

Nu är det snart risk för att vi skall drabbas av hamnröta om vi om vi inte släpper våra förtöjningar från denna marina, som vi nu legat vid i över en vecka. Nu ser väderprognoserna lovade ut i morgon för en seglats till Tobago. Så tidigt i morgon kliver kapten upp och knyter loss från kajen och ger sig iväg i mörkret innan solen hunnit gott upp. Kaptenskan hon får förmånen att återvända till sängen efter hon hjälpt kapten med att lämna kajen, så kanske hon senare under dagen kan byta av kapten när han vill sova middag.

Om någon av er som läser detta och har varit in på Marintraffic under den senaste tiden för att se var vi är någon stans, så har ni nog i så fall blivit besvikna. Vi har själva varit in och letat utan att finna någon Lady Mys. Under nästan två dagar har Kapten letat bland datorer och instrument var felet varit. Tillslut och med uteslutningsmetoden har felet kunnat lokaliseras till en AIS antenn. Har varit i kontakt med supporten på Simrad i Göteborg via mail och telefon, och dom har samma åsikt som kapten att det måste vara antenn som det är fel på. Nu är det så att detta är en special antenn och den är inte lätt att få tag på en sådan, i denna övärld.  Så nu har det beställts en ny ifrån Sverige som förhoppningsvis har hunnit fram hit till Grenada när vi kommer tillbaka hit om en vecka, 14 dagar.

Igår hade vi en dag med för oss ovanligt väder. Det regnade nämligen nästan hela dagen. Så mycket regn har vi inte upplevt, mig veterligen aldrig haft under alla år vi varit här. Men det gör inte så mycket, när man i alla fall sitter ner i båten och jobbar med att lösa de tekniska problemen. Sen sjönk temperaturen från 30 grader ner till 27, och det underlättar en del. Förresten har just nu fått besked från Hjertmans i Sundsvall att antennen kommer att skickas idag.

Häromdagen unnade vi oss med lite underhåll av våra kroppar. Alices kropp fick kroppsmassage och Full Body Polish. Medan Björnen fick massage av sin ömmande axel. Det var inte helt fel. Tänk liggande där och bli masserad av en ung vacker mörk kvinna. Att man sedan efteråt blir helt bra i axeln, är heller inte helt fel.  Så nu kan man åter sova, liggande på vänster sida.

2017-11-25

Ja det blev som vi sa. Det blev en tidig avgång, redan klockan 04 på morgonen, för att hinna fram till Tobago innan det skulle bli mörkt. Segling knallade på, även om vindriktning var sådan att vi inte kunde gå rakt mot målet. När vi hade ca 1,5 halv timme kvar till ankarviken på Tobago, så avtog vinden och vred sig ännu mer. Kapten tröttande och ville komma fram i tid. Därför tänkte han. Nu hjälper vi till med motorn den återstående del av färden. Han starar motorn och den går igång. Men när han lägger i växeln för framfart händer inget. Vad är felet? Har ingen aning. Vi har sett och passerat en massa fiske märken den sista biten. Kan det vara något sådant som ställt till det? Det blir att segla resten av biten. Vinden är inte snäll emot oss och vrider sig åt alla möjliga håll. Men till slut när vi kryssat åt alla håll kommer vi fram och kan släppa ner ankaret i viken. Efter en stund hoppar Kapten ner i vattnet och dyker ner under båten för att se vad det är för fel. Han kommer upp ganska snabbt och meddelar kaptenskan att det var lätt att konstatera vad det var för fel. Det finns ingen propeller kvar. Inget att göra åt ikväll. Det får bi morgondagens bekymmer.

Efter en dålig natts sömn med en hel del funderande på hur problemet skall lösas, går Björnen upp tidigt och börjar leta bland alla grejer som finns ombord. Jo då han hittar en beg. propeller, men finns de övriga delarna som skall sitt där. Hittar de mesta, men en spelbricka finns inte. Så det blir att försöka få till något provisoriskt. Sen blir det att sätta på sig dykar grejorna, och krypa ner och montera propellern. Kaptenskan bistår som god hjälp med handräckning av diverse prylar, till dykaren.

Sen blir det provtur för att se om det är ok. Det verkar att fungera bra, men något högre varvtal är det nog inte bästa att köra med, med tanke på de provisoriska brickorna som sitter där.

Där ser man, det är alltid bra att spara på gamla prylar, även om Lady Mys nu börjar bli ganska tung med allt skrot som samlats ombord.

Vid återfärden från Tobago någon dag senare, var det också tidig uppstigning. När Kapten hade ätit en hastig frukost, och det börjar ljusna så får han se att hela himlen är alldeles svart, och det finns ingen ljusning i horisonten. Dessutom regnar det. Han rådgör med Kaptenskan och de kommer överens om att stanna en dag till. Han går lägger sig igen. Men efter en 1,5 timme ser det betydligt bättre ut och himlen är nu inte så svart. Beslut. Dra upp ankaret och dra iväg, även om det börjar bli sent på dagen. Om det hinner bli mörkt innan vi kommer fram så skall vi nog, i alla fall hitta något ställe där vi kan ankra för natten.

De första tre timmar får vi svaga vindar, och som vi sa tidigare, så törs vi inte pressa på med propellern allt för hårt, så vi ser på våra instrument att det skall bli sent på kvällen innan vi kommer fram. Men sedan kommer det fina vindar och Lady Mys forsar fram genom havet. Sjön är garnaska grov och de stora och ojämna vågorna gör att vi blir ganska omskakade. Men efter en heldags omskakande kommer vi fram och ankrar i en stilla och lugn vik, lagom till solens sista stålar går ner i havt.

När sedan Alice bjuder på special middag bestående av matjessill, ägg och potatis, och till detta serverades en kall öl och en klar. Ja då kan man koppla av och njuta, och livet lite leker igen.

Jag säger igen det som min käre bror Bengt brukar säga. ”Om man skall njuta riktig, så skall man sätta tummen i ett skruvstäd och sedan dra åt. Sen skall man släppa på trycket. Då får man känna hur skönt det känns.”

2017-11-29

Våra planer för denna säsongs segling är ännu inte definitivt bestämd. Läget är följande och bestämt. Till julen funderar vi på att tillbringa i Bequia, för där brukar det samlas ett antal svenska båtar. Att segla dit är inte så långt. 3–5 dagar beroende på hur långa stopp man gör på öarna som passeras. Därefter fortsätter vi till andra öar som ligger längre norrut. Men den stora frågan är och som alla pratar om är. Hur ser det ut på öarna som drabbades av orkanerna Irma och Maria i höstas?  Vi tänker då främst på Dominika och St. Martin Vi är inne på nätet och försöker läsa vad som är skrivet. Det som är skrivet är mycket skiftande. Vi får hela tiden mail från marinor och andra, att vi är väldigt välkomna och besöka deras öar och anläggningar. Vi behöver så snabbt som möjligt återgå till normalt läge och återfå turismen. Medan andra säger att läget inte är normalt och kriminaliteten inte är ok. Nu är det nog lite olika mellan öarna hur hårt de är drabbade och hur långt man kommit i återbyggnaden. Vi följer i alla fall läget framöver, så får vi se om någon månad hur långt norr ut vi seglar. Eftersom vi inte har någon brådska och vi väntar på en del delar till båten så kommer vi stanna här ett tag till.

Vi har hyrt bil några dagar för att kunna tas runt på ön Grenada och både för att se och uträtta en del ärende. Frågan var bra skulle vi tordes. Det kör ju på vänster sida. Till att börja med var det lite gruvsamt, och den trafik kultur och vägarna är inte riktigt som man är van vid. Vägarna är mycket smala och krokiga. Parkerings disciplinen är mycket speciellt och man parkerar utmed vägarna var som helst och det kan ibland bli totalstopp i trafiken för att någon ser en vän utmed vägen som han måste stanna och prata med. Sen är det hundar och getter överallt på vägarna. Men efter ett tags körande började gå riktigt bra att köra på fel sida. Det enda som är problemet nu är att när man skall gå in i bilen och köra i väg så går man in av gammal vana på vänster sida. Snart nog upptäcker man att det inte finns någon ratt där. Den sitter ju på andra sidan.

2017-11-30

Kapten har givit ut en generalorder till alla i besättningen på Lady Mys. Den lyder: Varje morgon kl. 7 skall alla ombordvarande utöva fysisk träning. Denna består av att sedan kapten har väckt besättningen, omedelbart kliva upp ur sägen och företa en 45 minuters promenad. Vist förekommer det gnäll och försök till protester vid väckandet. Men när promenaden är av klarad och frukosten äten så ser besättningen riktigt nöjd ut.

För att få lite kompensation till bilhyran, så gjorde vi häromdagen ett besök på det lokala Rom destilleriet. Som ligger nästan på gångavstånd från marinan. Här gjordes det en del inköp till verkligen förmånliga priser. Här kunde man köpa den finaste mörka romen till specialerbjudandet ”köp tre flaskor betala för två. Så vi betalade endast 45 kr per flaska. Det kanske inte är så bra för levern, men ganska bra för plånboken.

I dag regnar det till och från och då passar kaptenskan på att utföra en del syarbeten till båten. Hon sitter i sittbrunnen och syr bland annat så kallade mössor till skotvinscharna. Det är väl inget vi behöver nu under den aktiva seglingssäsongen, men vi behöver sådana när vi lämnar Lady Mys i vår

Besättningen på morgonpromenad

2017-12-10

Det var ett antal dagar sedan vi skrivit något på hemsidan. Men veckan som gott har varit i frustrationens tecken. Vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan i mellan åt. Men trots detta så måste vi säga att det inte gott någon nöd på oss. Det som varit så frustrerande är leveransen av de delar som vi beställt och väntat på. Vi har följt på UPS hemsida och sett var paketet varit i värden. Efter diverse turer runt om i Europa och USA fick vi reda på att paketet hade kommit fram till Grenada och överlämnats till tullen i måndags (4/12). Men sen tog det stopp. Paketet måste förtullas. För att göra det måste vi anlita en så kallade Brocker. Nästa problem var att den proformafaktura som gick med leveransen var skriven på svenska, och varans värde var i svenska kronor. Jag erbjöd mig att översätta fakturan, men det gick inte för jag var inte auktoriserad och hade ingen stämpel. Men tillslut och med hjälp av den lokal tullaren som finns här på marinan, så översatte jag för henne och hon kunde stämpla alla pappren Men allt detta strul, tog hela veckan och först på fredag eftermiddag fick jag den lilla brickan i min hand. Så mycket byråkrati för en sån liten bricka. Ja den var inte större än att den rymdes i halva min hand. Men nu sitter den där monterad på propelleraxeln. Men som sagt vad, trots allt strul och svärande över lata myndighetspersoner så har det inte gott någon nöd på oss. Vi har njutit av det behagliga klimatet och lyssnat på många ljudböcker. Vi har också legat i polen och svalkat oss, med en Rum punch på poolkanten.

Kapten tycks klara av och fixa och dona med det mesta på båten. Men det finns en sak som han inte får godkänt på, och det är att sköta grillen. Härom kvällen skulle det grillas fläskkotletter. Alice hon lade ner mycket besvär med att efter konstens alla regler marinera fläskbitarna. Sen var det Kaptens tur att ta vid. Av de tre kotletterna som skulle tillredas så lyckades kapten tappa en i havet och som blev fiskmat, när han skulle vända på bitarna. Sen blåste det så mycket att grillen bestod mest att heta lågor. Vilket fick till följd att det två stackars bitaren som var kvar blev svarta och hårt brända. Även dessa två bitar blev till större delen fiskmat. Det hör också till historien att morgonen där på så frågade Kapten, Alice vad hon var uppe mitt i natten och gjorde. Svaret han fick var: Jag var så hungrig att jag inte kunde sova, utan jag måste upp och få någonting i magen. Det är synd om Alice när hon skall leva med en sådan kock.

Nu när vi äntligen har en fungerande propeller, så kommer vi i dag att börja röra på oss. Det skall bli skönt att äntligen få komma ut på havet och åka lite båt. Visserligen har haft det bra på den här marina Le Phare Bleu, och vi har triviets här. Men nu skall det bli skönt att få se något annat.

2017-12-12

Ja nu har vi rört på oss lite. Första stoppet och där vi ligger nu heter Port Louis Marina. Här ligger vi vid en flådig marina med mycket båtar i den större klassen. Detta har vi skrivit om tidigare, när vi låg här i våras. Här kommer vi att ligga till onsdag då vi kommer att fortsätta norrut.

I alla fall så finns det här på marina väldigt bra internet. Ja det är så bra att till Alices stora glädje kunde hon i söndags se på Nobelfesten. Ja hon satt nästan som klistra framför datorn nästan hela eftermiddagen.

Kan också passa på och berätta att nu har vi fått gång på vår AIS. AIS är en grej som visar på det digitala sjökortet var vi är, och vi kan också se alla båtar, som har AIS, runt omkring oss var de är och hur de förflyttar sig. Det är bland annat väldigt bra att ha när man seglar på natten för då kan man i god tid se annalkande fartyg. Vad som var problem tidigare var att en antenn var trasig. Men nu hr vi fått en ny skickad från Sverige. En annan sak med AIS är att vem som helst kan gå in på nätet för att se var vi är. Hur detta går till är beskrivit på vår hemsida längst ner under fliken ”Här är vi”.

I dag blir det att handla mat. För när vi nu lämnar Grenada i morgon, och fortsätter norrut bland öarna så kommer det att ta ett bra tag innan vi kommer till någon ö där det finns möjlighet inhandla mat av någon dignitet. Det kanske kommer att bli ända efter jul innan vi kommer åt någon riktig affär. Det som finns i affärerna på dessa öar är väldigt spartanskt. Kyckling och ris finns men knappast något annat. Så nu gäller det att tänka till vad vi skall handla och vad som är hållbart. I alla fall så finns det i en av de större affärerna här på Grenada, Wasa knäckebröd, så det kommer vi att köpa på oss några paket. Nej nu skall jag gå till den lokal bagaren och köpa färskt och varmt bröd som vi skall avnjuta till frukost.

Ha det bra, vi skall i alla fall ha det bra.

2017-12-15

Skickar några korta rader. Vi ligger vid den lilla marina vid Clifton. Här är nätet inte det bästa, så därför blir det inte så mycket skrivit denna gång. Vi fortsätter i dag, och vi räknar med att komma till Bequia på lördag. Där kommer vi att stanna över julen. Vi har hört att där kommer det att samlas ett antal svenska båtar. Vi har också beställt bord på en restaurang som ägs av en svensk till julafton. Vi får se vad det blir. När man är på dessa breddgrader tycker vi att det där med att fira jul är inte så viktigt. 

2017-12-18

Ja då har vi kommit till Bequia. Från Grenada och upp hit delade vi in i fyra olika dagsetapper. En del korta och en del längre. Inga större dramatiska seglingar utan det gick sin gilla gång. Väderförhållanden är ju ganska stabila här, med passadvindarna som blåser ganska konstant från nordost. Det enda som ställer till det ibland är när det kommer små men ganska häftiga regnväder. Då kan det blåsa till ganska rejält. Men de går över ganska snabbt. Efter en 10–15 minuter skiner solen igen. När man kommer från söder och går mot norr som vi gjorde nu, kan det vara lite tuffare än att gå åt andra hållet, när vinden kommer från nordost.

Även på denna båt börjar det synas att vi närmar oss julen. Idag har Alice börjat julpynt, så gott det nu går. I alla fall så har tomten kommit fram tillsammans med jul girlanger som monterats upp på diverse ställen ombord.

Apropå regn, så var vi igår och badade på den långa och fina stranden. Precis när vi gick i och badade    bland vågorna kom det ett sånt där kortvarigt regnväder, och det var så häftigt så vi blev alldeles genomblöta när vi simmade i det klara och varma havet.

Igår kväll när vi satt och åt middag så hade vi förmånen att få lyssna på trevlig och stämningsfull musik. Lady Mys ligger förankrad straks utför en restaurang, där det burkar vara musikunderhållning på kvällarna. Kvällen till ära så var det ett stelband som spelade. Repertoaren som de spelade var riktigt bra och det var trevligt att höra dem spela. Kan det bli mera Västindien, när man hör hur skickligt de kan spela på de välstämda oljefaten. En härlig kväll efter att ätit en god måltid. Men när de senare på kvällen började spela julsånger då tyckte kapten att det fick vara nog och gick ner och la sig.

Alices julgran med tomte

2017-12-23

Dan före dan.

 Vi ligger fortfarande kvar i Bequia, och här kommer vi som vi sagt tidigare att fira julen. Julaftonen kommer vi att på kvällen till bringa på en restaurang som ägs av en svensk. När vi var dit och åt för någon dag sedan så visa det sig att, Gert som restaurangägaren, heter en gång i tiden varit gift med en kvinna från Nusnäs. Alice som också är uppväxt i Nusnäs fick mycket att prata med honom om och det visade sig att de hade många gemensamma bekanta. Det visade sig också att de hade bott på samma gård i en fäbod som heter Fudal, fast vid olika årtionden.

Här i bukten där vi nu ligger är det förnärvarande många svenska seglare som ligger. Ja jag tror att det är minst ett 15 tal båtar som ligger här. Många av dessa seglare kommer att fira jul på den svenska restaurangen som vi talat om nyss. Här kommer det att serveras julbord med skinka sill och Janssons frestelse mm. Det kommer säkert att bli trevligt.

Vad har vi då gjort under de senaste dagarna när vi legat still här. Ja inte mycket. Vi är ju pensionärer, varför skall vi då stressa och jäkta. Det har blivit att vi läst en hel del böcker. Sen har vi badat i havet, tagit en del promenader, och bara kopplat av och njutit. Fast det är klart den där Kapten han har väl farit om kring och grejat en del med båten. Tänk att han aldrig kan vara still. Men idag blir det ingen vila. Idag är det julstädning av Lady Mys som gäller. Hon skall städas både invändigt och utvändigt, och den städningen lär väl ta hela förmiddagen i anspråk. Där ser man det är jobbigt att vara seglare.

Nu ber vi alla i besättning på Lady Mys att få önska alla som läser detta en riktigt God Jul

Strandtomten utan släde och renar

2017-12-27

Nu har vi firat jul och ätit julbord på två olika restauranger med svenska ägare. Så nu tänker vi fortsätta norrut med stopp i lite olika vikar innan vi kommer till St. Lucia och Rodney Bay. Vi tänker passa in tiden så att vi kommer fram dit innan nyår.

Under de dagar vi legat här så har vi funderat och pratat om hur vi skall göra med seglingen i framtiden, och vart vi skall segla. Detta gäller både i närtid, och framför allt till nästa säsong. Här finns det en hel del olika alternativ vi funderar på. Hur det blir, det kommer vi att berätta om när vi bestämt oss.

Sen var det där med toaletten igen. Idag så krånglade den igen. Den här gången var det inget stopp i avloppet, utan felat var att det inte kom in något spolvatten, till toan. Så det var bara för Kapten att börja skruva med toaletten. Detta jobb som han så innerligt gillar. Efter mycket skruvade med slangar och pumpar, så hittade han till slut en liten fisk som hade lyckats komma ända in till pumpen. Där låg fisken utanför en sil och blockerade hela intaget till pumpen. Att Kapten inte gillar att fiska och aldrig haft någon lycka med fisket det har vi berättat om tidigare. Men detta var ett nytt sätt att fiska på Kanske fiskelyckan har vänt.

2017-12-30

Näst sista dan på det här året. Undrar vad som kommer att hända nästa år?

Så då har vi kommit till Rodney Bay. Seglingen hit var lite jobbig, med ibland hårda nordostliga vindar, och tjocka regnväders moln som gjorde att vi fick vinden nästan rakt emot oss. Det var inte som det brukar vara med stadiga och härliga passadvindar. Nu skiftade vindarna hela tiden och vi fick ständigt skifta segelsättningen. Men så kan det bli ibland, och det var bara att gilla läget. Det kan inte alltid vara smörsegling.

Nu är vi i alla fall här i Rodney Bay, och det infinner sig lite av en hemkänsla när vi kommer hit. Här har vi varit många gånger tidigare, och här trivs vi väldigt bra. När vi kom hit igår, så var det många som kom och hälsade oss hjärtligt välkommen åter, och det blev många välkomst kramar. Det är alltid roligt att återse gamla bekanta.

Vi får väl se hur länge vi stannar här. Det är lite fundersamt hur det är öarna längre norrut, efter orkanerna Irma och Maria härjningar i höstas. Det är mycket rykten hur det är på dessa öar och vi får inga riktiga besked. En del säger att marinorna har öppnat igen, och vissa säger att allt är bortblåst. Vi forskar vidare hur det är.