Julen 2016

2016-12-25 Juldan

God fortsättning på julen

Kaptenskan försökte på alla möjliga vis få till en julstämning igår. Hon hade dekorerat i sittbrunnen med julbelyst julgran, tomteluvor, och julglitter. Sen hade hon ordnat med jul supé bestående av bland annat sill och potatis, lök mm. Dessutom hade hon lyckats med att i en affär hitta något som liknade julskinka. Så maten kunde vi inte klaga på. Vädret kunde vi heller inte klaga på när vi satt i den sköna värmen och åt. Julklappar kom det också. Men den äkta julstämningen uteblev, med mörker och tända ljus och kallt ute. Vi saknade inte den. Sen slapp vi också skotta snö, och skrapa is på någon bilruta

Det är nu 5 år sedan vi seglade över Atlanten. Det var natten före julafton som vi kom till Bridgetown på Barbados och vi kunde andas ut och vi kände att vi gjort en bragd. Även denna jul hade kaptenskan försökt att få lite julstämning. Men tyvärr var kapten väldigt oartig och somnade redan klockan 4 på eftermiddagen. Vad tiden går fort. Kan man tänka sig att det har gått 5 år. Nej det är svårt att fatta. Men tänker vi på vad mycket vi under de här åren upplevt och vad mycket vi har sett så är 5 år en kort tid. 

2016-12-25

Som ni ser på bilden så närmar sig julen sitt slut. Vi har nu någon vecka varit på St. Martin och vi tänker nu när julen är slut, så småningom fortsätta vår segling utmed ö-kedjan. Det har under de senaste dagarna blåst en hel del, men det skall avta i slutet av vecka, så då är det lämpligt att vi rör på oss. I morgon är det vardag igen och då skall vi göra en del inköp, innan vi seglar vidare. Vi kommer att först göra ett kortare stopp på den tidigare Svensk-ön St. Barts. Därefter kommer vi att gå mot Antigua och försöka att vara framme där före nyårsafton. Nu är det bara att hoppas att väderprognoserna håller i sig.

2016-12-27

Ja det blev en inköpsrunda som vi inte kommer att glömma i först taget. Av en tillfällighet hittade vi på en sidogata en liten grossist-butik som sålde öl vin och sprit. Här fann vi en mycket trevlig kvinna från Indien som var butiksföreståndare. Hon kunde också det här med merförsäljnig. Sen att varorna hon hade, var verkligen billiga gjorde saken mycket bra. Vad sägs om att Whiskyn, Rommen och Ginen kostade 2 euro per flaska, och en platta öl, med 24 burkar, kostade 10 euro. Snåla som vi är, tänkte vi, och med den trevliga försäljerskan hjälp, att här är det lika bra att bunkra på. Så helt plötsligt stod vi där med flera, eller rättare sagt många lådor.

Hur skulle vi göra nu, för att få dessa lådor med hem till båten? Jo en ide var att vi kunde ta gummibåten och hämta lådorna med. Visserligen skulle det bli en bit att åka för vi måste åka in i nästa vik för att hämta varorna. Sagt och gjort. Vi gick tillbaka till jollybryggan där vi lämnat gummibåten för att hämta den. Färden dit gick bra. Sen var det bara att lasta i lådorna, och sen skulle vi även själva få plats någon stans. Det blev att vi fick sitta uppe på lådorna. Nu började återfärden med en överlastad gummibåt och som inte hade mycket kvar av bordläggningen. Färden gick bra i första viken, för där hade vinden med oss, men sen när vi kom in i nästa vik fick vi vinden och vågorna emot oss. Här gick gummibåten inte uppe på vågorna som den i normala fall gör, utan den gick djupt, och rakt fram genom vågorna. Vilket gjord att varje våg sköljde över oss och vattnet rann in i gummibåten. Vattenståndet inne båten steg oroväckande, och Alice skrek efter ett tag, ” tänk om vi sjunker”. Björnen försökte lugna henne med att säga att en gummibåt inte kan sjunka. I alla fall efter en mycket blöt färd kom vi tillslut fram till vår kära Lady Mys, och här kunde vi börja urlastningen. Vad gör man inte för att få tag på billiga starkvaror. Vi kände oss som pensionärer som varit på en Ålandskryssning.

När vi senare på kvällen satt och summerade dagen och talade om den vådliga båtfärd vi varit med om, kom det fram ur Alice att hon hade under färden funderat på vilken låda hon skulle först kasta överbord, om det skulle bli större kris. Hemska tanke. Att ens komma på tanken att kasta en dyrt förvärvad låda med starkvaror överbord.

Vad var det för flaskor vi köpt, var det fråga som vi funderade över när vi kom hem? Vi vet inte riktigt än, men vi har i alla fall provsmakat en liten skvätt av rommen, och det var inget fel på den. Ja den var t.o.m. riktigt god.

Ja nu har vi sådan här varor om bord, så nu skall vi inte behöva köpa något mer i år. (Ja vist ja det är ju bara ett par dagar kvar i år)  Är det sedan så att ni får reda på, när vi kommer hem i sommar, att vi tagit in på Masesgården, då vet ni att vi gjort slut på förrådet.

2016-12-30

Ja då har vi kommit till Antigua, närmare bestämt Jolly Harbour. Vi lämnade St. Martin för två dagar sedan och seglade först till St. Barts. En överfart som inte är lång, endast 3 timmars segling. St. Barts är den ö som engång i tiden tillhörde det svenska kungadömet, men som i slutet av 1800 talet såldes till Frankrike. I dag är det en stor turistö, och då speciellt för det rika turisterna. Här utanför staden Gustavia, som huvudorten heter, ligger det fullt av stora superyather, den ena större och flottare än den andra. När vi kom, så låg det säkert 30 tal sådan där lyxbåtar i bukten. När vi var här för två år sedan var vi och besökt staden, och så den ena lyxaffären efter den andra. Billigt var det heller inte utan mycket dyrt. Så den här gången åkte vi aldrig i land utan vi stannade kvar på Lady Mys som låg för boj utanför staden. Det är säkert något fel på oss som inte gillar sådan här ställen, för tydligen gillar alla rika människor detta. Vi stannade här endast en natt, och sedan fortsatte vi mot Antigua.

Vi hade under flera dagar studerat vädret och vindarna för att få en så bekväm segling som möjligt till Antigua. Prognoserna menade att gårdagen skulle det gå bra. Vindarna skulle avta och vrida till bättre vinkel. Men så blev det nu inte.

Vi startade från Gustavia, redan klocka 4 på morgonen för att vi skulle hinna fram innan det skulle bli mörkt. Att hitta ut på fritt öppet hav var inte lätt i mörkret bland alla båtarna som låg i bukten. Många av båtarna som låg där hade inte ens ankarlanterna tänd. Dåligt sjövett. Man blir ganska irriterad på dessa båtägare som inte tänker sig för och tänder ett ljus under natten.

Ja prognoserna sa att det skulle bli en fin segling, men så blev det nu inte. Var det möjligen en prognos på franska. Vindriktning var felprognostiserad och vi fick vinden nästa rakt emot oss. Så det blev att med motorns hjälp kämpa mot vindarna och vågorna. Det var tidvis ganska jobbigt med Lady Mys som hoppade och slog i vågorna. Dessutom kom det vi ett flertal tillfällen så kallade schals. Schals är korta intensiva regnväder med kraftiga vindar. Vi kom i alla fall fram innan det blev mörkt, och det kändes verkligen skönt att sätta sig ner i båt som stod still och koppla av. Som min bror Bengt alltid brukar säga. Om man skall njuta skönt så skall man först ha lidit.

Nu närmar det sig ett nytt år, och det är allt spännande att se vad som händer under det nya året. Vi kommer i alla fall att börja det nya året här på Antigua.