2018 Januari

2018-01-02

Första dagen på året började inte så där jättebra.

Men vi börjar med att berätta att vi på nyårsaftonen firade med att på en av restaurangerna här på marinan åt en nyårssupé bestående av tre rätter. Vi träffade där ett antal andra svenska seglare och vi hade riktigt trevligt.

Sen började det. När vi kom hem till båten så visade det sig att toa inte vill vara oss behjälplig. Alltså stopp i toan Igen. Nu var det väl inget kapten vill göra något åt så sent på kvällen utan det fick bero till årets första dag. Så som nyårspresent fick därför kapten krypa in till WC-stolen på nyårsdagens morgon och försöka fixa toan. Kul Va. Den här gången var det inte så lätt att hitta felet och det blev mycket skruvande och grejande. Det tog nästan hela dan innan vi kunde börja använda skitiriet igen. ”Jävla skit”

Nu hör det saken att Alice när hon ätit frukost på morgonen brukar hon få väldigt bråttom till toan. Så den här gången viste hon inte om hon skulle tordes äta någon frukost. Till sist kom hon på en lösning. Hon gjorde i ordning en frukostkorg och sen gick hon in till land och satte sig straks utanför den allmänliga Wc och duscharna Här åt hon sedan sin frukost. Sen blev det i vanlig ordning bråttom till toan. Då visar det sig att Björnen har givet henne fel nummerkod till entrédörren. Pluspoäng för Kapten igen.

Nästa motgång. Det visar sig att på nyårsdagen är allting stängt. Det går inte ens att köpa bröd, och vi som inte varit förutseende att köpa bröd så att vi skulle klara oss några dagar. För att råda bot på detta sätter Alice igång och bakar skons. Hon rör ihop smeten och sedan sätter hon degen i ungen. Efter en tid tar hon ut bakplåten och brödet ser lite konstig ut. När vi sedan testar brödet smakar det verkligen konstigt. Ja det smakar inte bröd, och det fastnar i gommen. Efter att Alice studerar recept igen visar det sig att hon glömt mjölken. Bara motgångar.

Nu får vi hoppas att dessa motgångar var engångsföreteelse på det nya året och att det blir bättre dagar i fortsättningen.

Men det vi kan också säga att det är när det händer sådana här saker så tar vi det med klackspark och ett litet skratt. 

Är det toan det är fel på eller vart det för mycket av det våta igår

2018-01-03

Vad härligt livet kan vara. Vilken lycka och vad underbart det känns när vi har tillgång till en fungerande toalett.

En annan underbar upplevelse vi hade igår, var middagen. Tillsammans åstadkom vi en riktig lyxmiddag, bestående av sillfiléer, inköpt på Hjultorget i Insjön, som sedan importerats i Alice bagge i oktober. Till detta serverades en stor mängd lök stekt i mycket fett och honung. Till detta kunde vi dricka en kall Red Stripe. Ja den var så kall att man med fingret kunde skriva sitt namn på flaskan. Tillsammans hade vi åstadkommit en av de godaste måltider vi ätit på länge. Vilken underbar dag och framför allt en fantastisk kväll. 

2018-01-05

Det är nu sex år sedan vi seglade över Atlanten och sen dess har vi varje vinter seglat omkring i dessa vatten, Vi har även hunnit med att göra en tur till Galapagos, Florida, Cuba, mm. Ja vi har besökt nästan de flesta länder och ställen här runt om här i Karibien. Nu börjar vi tycka att vi sett de mesta och vissa ställen har vi besköt inte bara en gång, utan 3 tre 4 gånger. Vad gör vi fortsättningen? Vi har funderat och pratat mycket ikring detta under senaste tiden. Nu är beslutet tagit. Vi kommer i maj segla tillbaka Lady Mys till Europa. Hur detta skall gå till finns det flera lösningar på. Men troligtvis kommer Björn att tillsammans med några gastar segla Lady Mys från St. Martin till Azorerna. Där kommer troligtvis Alice att mönstra på igen för att vara med på resten av segling ner till södra Iberiska halvön.  Vilka personer som kommer att hjälpa Björn med seglingen är ännu inte bestämt. Men det finns ett antal namn. Här gäller det att välja ut de rätta, som har rätt personkemi och som man kan leva tillsammans med under en sån lång tid, som det här blir frågan om. Vid seglingen från St. Martin till Azorerna finns det risk för att det kan under vissa tider vara riktigt tufft. Däremot från Azorerna kan det vara mycket lugnare. Därför är det nog säkrast och bäst att Alice avstår från seglingen under den första etappen

Vi kommer nu om någon dag att så sakteliga segla opp mot St. Martin och där lämna Lady Mys för ett tag. Vi kommer att ta en paus i seglingen och flyga hem i slutet av februari. Sen återvänder Björnen i månadsskiftet april – maj, för fortsätta seglingen över Atlanten. När vi sedan kommer fram till södra Europa flyger vi hem där ifrån och då räknar vi med att sommaren står i full blom

När sedan hösten kommer återvänder vi till Lady Mys och fortsätter med höstsegling endera i Medelhavet, eller ner till Kanarieöarna.

Ligger vi med vår båt på denna sida blir det lite enklare och billigare med flyg. Vilket gör att vi kan dela in seglings säsongen i flera etapper och inte som nu hela 6 månader i taget

Detta är våra funderingar för tillfället, men de kommer säkert att ändras under tiden.

P.S. När jag nu frågar Alice om det stämmer det som jag skrivit, svarar hon att du väl skriva att, jag inte riktig har bestämt mig än hur jag kommer att göra.

2018-01-10

I dag kommer vi att lämna Rodney Bay på St. Lucia och segla vidare. Vi lämnar nu denna marina för sista gången.

 Jag kommer att tänka på att det var här som tankarna på långsegling en gång i tiden börjad. Det var för 10 år sedan som Alice och jag var här på hotellsemester. När vi var här så ville jag besöka det där berömda seglarstället, Rodney Bay, där alla de stora pojkarna som seglat över Atlanten anländer till efter överfarten. Vi tog en taxi och for hit för att titta på alla båtar och de stora pojkarna. Jag kunde då inte i min vildaste fantasi aldrig tro att vi själva skulle ligga här med egen båt. Men efter detta besök och vi upplevt det härliga klimatet och den trevlig befolkningen, så började vi att fantisera om att kanske i fantasi om hur det skulle vara att någon gång i framtiden segla hit. Men vad vi såg och upplevde på marina så låg det bara, vad vi tycket stora båtar och besättningen på dessa båtar såg ut och vara stora och tuffa pojkar. Så det var nog inget vi skulle klara av. Men tankarna rullade vidare och för sex år kom vi för fösta gången, och som sagt nu lämnar vi detta trevliga och fina marina för sista gången.

Vi kommer också att sakna alla trevliga människor vi träffat här genom åren, både svenska och från andra länder. Men sånt är seglarlivet man träffar många trevliga personer och vi umgås, och sen seglar vi vidare och man har dem bara kvar i sina tankar. 

2018-01-16

Dagarna rullar på och nu har vi varit på Martinique ett antal dagar. För de som inte vet så tillhör Martinique Frankrike och därmed EU. En fördel med detta är att här kan vi ringa billigt. Vi kan ringa hem till Sverige till samma pris som om vi skulle ringa hemma.

Först när vi kom hit stannade vi i Ste-Anne. Där låg vi för ankare några dagar i den stora bukten, bland många andra seglare. Sedan gick vi in till Le Marin, för att handla och uträtta en del andra ärende. Här finns en jättestor marina med plats för 800 båtar, och uti bukten utan för marinan ligger det säkert 1000 båtar för boj eller ankrade Det säg att detta skall vara den största samlingen av båtar i hela Karibien.

När vi kom in till marinan så var det söndag, och det är den dagen i veckan när alla charterbåtar byter besättning, viket gjorde att det var fullt bland bryggorna, och det fans ingen plats för oss. Men till slut när vi väntat i 4 timmar fick en plats inträngd mellan ett antal stora superyaths. Så här ligger vi nu med nästan ingen utsikt alls utan det enda vi ser är två stora båtar på vardera sidan om oss.

Vad har vi mer att säga om detta ställe? Jo det är väldigt dyrt. Både på matställen och i båttillbehörsbutikerna. Den billigaste pizzan kostar 150 sek och en hamburgare på en restaurang kostar 300 sek. Så det enda vi har kostat på oss i matväg är en liten pizza som vi delade på. Det är klart att när det flesta som går här på bryggarna är charter gäster som är här och seglar en vecka eller två så spelar det inte stor roll om en pizza eller något annat kostar nästa dubbelt så mycket som på andra ställen.

I natt när klockan var ett, vaknade jag av att en av brandvarna skrek för fullt. Jag flög upp ur sängen för att se om det brann någon stans. Men icke då. Allt var lugnt och stilla, så varför brandvarnare hade löst ut det för blev en gåta. Det enda som jag kom att tänka på att vi åt väldigt mycket lök igår kväll, och därmed en del gaser som skulle ut ur magen.

Nu fortsätter vi upp och om någon dag kommer vi upp till de öar som drabbades av orkanerna i höstas. Vi får väl se hur det är där, Men det sägs att mycket av infrastrukturen skall vara på G igen.

Den lilla båten i mitten är vår kära lilla Lady Mys

Hej vi har inte kommit bort En längre beskrivning kommer så snart vi kommer åt ett bättre nät

2018-01-24

Den vackra ön Dominica som ej längre är så vacker

Då har vi varit på Dominica, denna ö som drabbades så hårt av orkanerna i höstas. Det vi har sett är att orkanerna har farit hårt fram. Vissa ställen har klarat sig bättre men andra har drabbats mycket hårt. När man seglar utmed kusten kan man se att på vissa av bergen finns det igen skog kvar. I byarna och samhällena är det mycket som är förstört, många av husen står utan tak, och där det tidigare stått enklare byggnader finns det nu endast grunden kvar.  Vissa byggnader har klarat sig helt.

Men vilka tragedier för många det måste ha varit. Bara på kanske någon timme blåser allt bort som man äger och har. Ja allt som man kämpat med och byggt upp under hela sitt liv är nu förstört, och man har inte ens tak över huvudet.

För närvarande råder det stor aktivitet för att återställa allt. Det är inte bara husen som skall återställa. Det är vägar, floder skall rensas från grus, träd och lera. Ja man ser gräv och schaktmaskiner över allt. Vatten och elledningar skall återställas. Ja det råder en intensiv verksamhet.

 I Portsmouth där vi stannade en dag har man kommit så långt att el, vatten och tele finns. Affärer är öppna, även om sortimentet kan vara lite begränsat. Någon restaurang är öppen, även om det är väldigt spartanskt, och det som serveras är endast fisk, hummer och kyckling. Men för oss seglare som ligger här går det ingen nöd på. Förankrings bojarna är återställda. Nattliga säkerhets patrulleringar förekommer. Gajdade turer runt om på ön, arrangeras. När man tar en promenad inne på samhället är alla så glada och hälsar oss välkomna och de tycker det är så roligt att vi återvänder.

Men vi tyckte det var deprimerande och sorgligt att se all förstörelse. Ja vi vart illa till mods och se alt som var förstört. Men den lokala befolkningen tycks ta det med jämnmod, och man försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Ja vi såg att det till och med skall försöka fira med en karneval i februari

Vi stannade inte länge på Dominica, endast ett par dagar, sedan fortsatte vi vidare till Guadeloupe och sedan till där vi ligger nu Antigua. Det är märkligt men dessa två örar klarade sig helt från någon förstörelse av orkanerna

Ifjol när vi var här var detta ett vackert strandhotell. Nu är allt förstört

2018-01-25

Återkommer med berättelse om orkanernas framfarter i höstas. Här på Antigua följde man noga och med bävan såg man att orkanen Irma gick rakt mot ön, och man förberedde sig på det värsta. Men så några timmar innan Irma skulle träffa ön så ändra den kursen och tog en nordligare kurs, och med det så klarade sig Antigua helt från orkanen.

Apropå längre norrut, så har också vi kommit längre mot norr. Det märker vi genom att det blivit lite svalare. Inte mycket men vi känner det när vi skall sov om nätterna. Nu behöver vi inte längre ha ventilationsfläktarna igång, och framåt morgonen så är det skönt att dra på sig ett tunt lakan. Mot att tidigare har vi legat och svettas hela natten. Medeltemperaturen har sjunkit från ca: 30 grader till 27 grader. Hur det skall gå när vi kommer hem, de vet i tusan.

2018-01-29

Då var det dags att lämna Antigua och segla mot St. Martin. Det var meningen vi skulle lämna detta ställe tidigare men det kom in ett blåsväder som varade över helgen, så därför fick vi vänta medan det blåste över. Men tidigt imorgon, närmare bestämt kl. 04.00 drar vi upp ankaret och seglar de 75 dm mot St. Barth. Vi räknar med att komma fram till den ö som engång i tiden tillhörde Sverige, innan solen går ner. Här kommer vi att endast att övernatta en natt och sedan dagen därpå fortsätta mot St. Martin. Anledningen att vi inte stannar längre på St. Barth är att vi varit där tidigare och trevligare ställen har vi varit på. Dyrt och ett ställe för endast jetsettare

Trots att vi legat här på Antigua, i nästan en vecka så har det inte gott någon nöd på oss. Vi tycker om detta ställe och trivs här.

2018-02-03

Nu har vi kommit till St. Martin, och här var mycket värre, efter orkanen Marias härjningar i höstas än vad vi först hade trott.

När vi kom fram till Simson Bay ankrade vi först i bukten utanför själva staden. Här finns innanför bron något som kallas Lagunen. Man kan säga att det är ett litet innanhav och därför kallas det för Lagunen. Här i Lagunen finns det många marinor och här brukar det ligga fullt med båtar ankrade och som många anser ett säkert ställe för väder och vind att ankar på. Så när vi hade ankrat så tog jag dingen och åkte in för att se hur det såg ut, och om det skulle finnas någon plats för oss att ligga. När jag så kom in så fick jag nästa en chock hur det såg ut. Det var kaus och det låg sjunkna båtar över allt och de flesta marinor va stängda på grund av allt som var skadat. Men det rådde en föbril verksamhet med att försöka röja undan alla vrakdelar och sjunkna båtar. Ett av problemen fick vi höra sedan var att man viste inte riktig var alla sjunkna båtar låg någonstans och därmed kunde man inte garanter djupet för de båtar som ville komma in i lagunen. Det var inte bara små segelbåtar som låg sjunkna utan det fans också stora lyxkryssare och stora fiskebåtar som låg uppblåsta på land, eller sjunkna. Ja det fans till och med någon båt som låg inspolad i någon restaurang

Hur skulle vi göra och vi som behöver en säker plats att lägga Lady Mys på under de två månader, som vi är hemma i Sverige. Jag återvände till Lady Mys för att berätta och resonera med Alice hur vi skulle göra. När vi ätit lunch så tog jag och åkte in igen för att undersöka mer om det fans något att göra. Men det såg ganska hopplöst ut. Men så åkte jag till en liten marina som heter Island Water World, och som i vanliga fall har plats för ett 10 tal båtar. Jag pratade med chefen där och undrade om det möjligen skulle finnas plats för vår båt ifrån mitten av februari. Jo dom räknade med att öppna marinan igen för ett femtal båtar fr.o.m. nästa vecka. Det fans inget att fundera på och jag beställde en plats för Lady Mys. Ibland skall man ha tur.

Hur ser det då ut inne på land? Jag häromdagen hyrde vi en bil och åkte runt på ön. Det var ingen rolig syn. Många av husen vi såg var utan tak och de flesta hotellen var stängda på grund av alla skador Av nyfiken het åkte vi ner till ett ställe som heter Anse Marcel. Här viste vi sen tidigare att det skulle ligga ett jätteflott hotell, kanske det flådigaste på hela St. Martin. Nu var allt förstört och alla hotellannexen var utan tak, fönster och dörrar, den stora receptionsbyggande liknade ett spökslott.

Hur fungerar då infrastrukturen? Som tur är så är ST Martin ett civiliserat land för att ligga i Karibien Man har hög levnadsstandard och sen tidigare en god ekonomi. Här har nog både Holland, Frankrike och EU pumpat in många miljoner tidigare. Detta gör att man har jobbat hårt med att återställa det viktigaste. Nu fungera det mesta och el telefon och vägar fungerar. Många restauranger är öppna och alla affärer är öppna och har ett välfyllt sortiment 

Vi har sett många tragedier och elände och vi känner oss mycket priviligierad som kan bo på en väl fungerande båt. Samtidigt som vi ser så många som drabbats så hårt. Men vi har inte sett någon misär bland befolkning utan det jobbas och slits över allt med att återställa allt till som det engång tidigare har varit. Byggaktiviteten är enorm.

Nu slutar vi för denna gång att berätta om allt elände. Nästa gång skriver vi lite om hur vi avrustar Lady Mys för de två månaders vistelse i Insjön Det kommer också att börjas med förberedelser för Atlantöverseglingen.

Den här fiskaren är på fel väg

2018-02-08

Trots alla materiella skador som man ser överallt så finns det också positiva saker. Här om dagen var vi och handlade i köpcentra som finns på den franska sidan av ön. Här finns det en supermarket som heter U. En helt fantastisk affär. Här finns allt du kan tänka dig behöva i mat, eller hushållsvaror. Ja allt ifrån Wasa knäckebröd till färska hallon finns. Bara grönsaks av delningen som är dubbelt så stor som på hemköp i Insjön. Det är inga dåliga grönsaker de säljer. Allt som säls är färskt och fräst. Ändock skall man ha i åtanke att det finns inga inhemska varor, utan allt måste importeras. Hur bär dom sig åt för att hålla allt så fräst. Som till exempel så åt vi går kväll färska hallon och björnbär som var stora och smakade förträffligt. Ja de till och med smakade bättre än vildhallonen som man kan plocka i Solberg på sommaren. Sedan finns det också ett charkuteri avdelning där det mesta finns. Det är skönt att vet att denna affär finns, med tank den kommande bunkringen som skall göras iför Atlantseglingen i maj.

När vi for hem ifrån affären så åkte vi taxi. Jag passade på och frågade taxichauffören hur det hade varit när orkanen blåste. Han var duktig och berätta hur det hade varit. Han sa bland annat att det hade varit de värsta 6 timmar i sitt liv, som han hade upplevt. Orkanen hade varit från kl. 2 på natten till kl. 8 på morgonen. Bland annat fick han plötsligt se hur hans bil blåste iväg och rullade runt flera varv. Dagen därpå försökte han få kontakt med sina föräldrar, men det fans ju varken telefon eller el, och vägarna var helt blockerade med allsköns bråte. Ja det gick knappt att ta sig fram gåendes. Han berättade att 11 personer hade förolyckats av befolkning på ön. Bland annat så hade en granne omkommit.  Personen ifråga hade fått en takplåt, som kom flygandes, rakt in i magen. Man försökte att rädda honom och få honom till ett sjukhus men alla vägar var blockerade så det gick inte att komma fram.

Annars börjar vi gruva oss för att komma hem. Hur skall vi klara oss i kylan. Vi som tycker det är så kallt på nätterna så att man måste dra på sig ett lakan fast termometern visar 27 grader

2018-02-13

Då har vi äntligen fått kommit in till Marinan där Lady Mys kommer att ligga under den tid som vi är hemma i Sverige. Visserligen hade vi bokat plats här och även fått det bekräftat. Men när jag åkte förbi här med jullen under helgen för att se hur det såg ut, så blev jag väldigt betvivlade om vi verkligen skulle få någon plats här. Det var lyftkranar och det var dykarpontoner samt många hantverkare på kajen. Skulle vi verkligen få plats att ligga här med Lady Mys.

Vi gick i alla fall in och genom den öppningsbara bron, tidigt igår på morgonen, och kom in i Lagunen. Här ropade jag upp marinan på radion och frågade om det gick bra att komma in och lägga till i marinan. Jo då det gick bra, och vi var så välkomna. Jag skickar ut en man i en liten båt som får lotsa er in, fick jag till svar. Hurra det trodde jag inte. Den lotsningen var verkligen nödvändig för det låg sjunkna båtar och vrakdelar lite var stans. Tilläggningen gick bra trots den hårda vinden som rådde och det trånga passagerna. När vi hade förtöjt, kunde vi konstatera att vi var den första båten som la till i den nya och renoverade pontonen i marinan. Så nu ligger Lady Mys tryckt förtöjd här och vi känner att här kommer hon att ligga bra under de två månader vi är hemma. Nu är det bara den tråkiga avrustning som återstår innan vi får sätta oss på ett plan och flyga hem till snö och kyla.

Nu avslutar vi skrivandet för den här gången men återkommer med nytt skrivande när Björnen återvänder i slutet av april för att förbereda Atlantseglingen