Januari 2016

I väntan på Nyårs supe

2016-01-01

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi kom nämligen inte i säng fören kl. var ett i natt. Vad hände då på årets sitta dag? Vi började kvällen med att fira in det Svenska nyåret kl. 6 och vi skålade med varandra i, inte allt för dyr, Chanpang, och hörde på Sveriges radio, via datorn när de spelade den svenska nationalsången. Sen gick vi till en strandrestaurang och åt en trerätters nyårs supé. Resten av kvällen måste berättas med lite bakgrund. I hamnen där vi ligger kom det in, straks före jul, en stor lyxig superjats, 45 meter lång. Hon har fyra mans besättning. Ägaren till båten är en Amerikansk äldre affärsman. Ägaren en mycket trevlig och mysig person, som tycks ha hur mycket pengar som helst. Han är mycket seglings intresserad och har haft mång båtar genom livet. Förutom denna båt så äger han ett hus på en udde ut i havet här i närheten av Port Antonio. Till detta ställe blev vi inbjudna på en kvällsdrink och fira in det nya året. En taxi skulle komma och hämta oss kl. 9. Taxin skjutsade till detta ställe, och det var inte vilket ställe som helst. Här blev vi välkomnad av en bekänt, som sedan visades oss in till värdparet. Det var ett lyxkomplex om minst 400-500 kvadratmeter i flera våningar, med jättefin och vacker trädgård med vackra gräsmattor som gick ner mot havet. Här var det väl ett femtontal gäster som vi gick omkring och minglade med under kvällen. Mycket trevligt. Jag fick en längre pratstund under kvällen med ägaren, och det visade sig att han var en riktig mysgubbe i en ålder om, gissningsvis, 80-85 år. Han berättade många och trevliga historier om sitt liv, och då främst om sitt tidigare seglarliv. En annan anekdot om denna man. Han bor för närvarande inte i denna lyxvilla, utan bor på båten, för han tycker det är mycket mysigare.

Som sagt det blev en sen kväll, men vi hade mycket trevligt, och vi somnade i våra sängar och omfamnade våra sovkuddar, nästan innan vi han ta av oss festkläderna. Jag tror ändock att detta inte kommer att bli en vana att vi är vakan efter kl. 8 på kvällen.

2016-01-03

Idag blev det en liten tur ut på havet. Vi tog våra Jamaicanska vänner med oss ut på en liten segling utmed kusten till en liten vik, där vi tänkte bada och ha det lite skönt. Dom har jobbat, putsat och städat vår kära Lady Mys så nu är hon som ny. Ja de har verkligen gjort ett fint jobb, så vi tyckte att vi kunde  visa vår uppskattning med att ta dem med på en liten båttur. Nu hade vi lite otur. Det regnade mest hela tiden, så det var väl inte så inspirerade att bada, men det är sånt som händer, och jag tror dom uppskattade turen ändå.

Jag berättade sist om det besök vi gjorde på nyårsafton. En av de livs historier den mysiga farbrorn berättade för mig var följande: Han frågade mig hur det var med min hustru, tycker hon om att segla. Ja vist det gör hon svarade jag. Hon tycker verkligen om det svarade jag. Det är inte alla kvinnor som gör det och ibland kan man bli lurad, svarade han. Du förstår, fortsatte han. En gång träffade jag en kvinna som sa att hon älskade att segla, ja det var det bästa hon viste. Det sa hon innan vi gifte oss. Sen när vi var gifta, sa hon att hon inte tyckte om att segla. Hon vill inte alls segla med mig. I den här vevan höll jag på att titta och fundera på att köpa en ny segelbåt. Den här kvinnan hotade mig då, att om jag gick och köpte den där båten så vill hon skiljas. Så vad gjorde jag? Jag lät bygga och få den nya båten levererad, och sen skilde jag mig. Så vart jag av med den kvinnan, och skönt var det.

2016-01-09

Våra Svenska seglarvänner Owe och Greta med båten Mayflower II har nu flyget hit till Jamaica. Dom håller nu på att rusta och sjösätta sin båt, som legat på land här på marinan i Port Antonio, De räknar med att om allt går bra, så kommer de att sjösätta båten i början på veckan, och sedan vara seglingsklar i mitten på veckan.

Vi har under en längre tid funderat på vart vi skall segla härnäst. Ett alternativ och som varit ett starkt alternativ har varit att segla upp till Bahamas, och segla dess vatten. De som har seglat där, säger att där är fina seglingsvatten med många fina öar och långgrunda stränder. Men nu har vi ändrat oss. Vi kommer med största sannolikhet segla och följa med Owe och Greta till Havanna på Cuba. Även om det är långt dit, nämligen 700 sjömil så vore det intressant att få se och uppleva flickan i Havanna. Som det ser ut nu så ger vi oss , i så fall, iväg i mitten av veckan, beroende på kommande väder

Planerna är att vi sedan i månadsskiftet Jan-Feb går vidare upp mot Florida, för att där vara landturister och se oss omkring under någon vecka. Sen blir det Bahamas, när vi vänder söder ut igen. Men nu är det alltid så med seglingsplaner. Man vet aldrig i förväg hur det sedan blir.

2016-01-11

I morgon släpper vi förtöjningar och börjar vår seglats vidare österut. Vi kommer först att dag segla utmed Jamaicas nordkust, med stopp i Ocho Rios samt Montego Bay, Vissa av er som läser denna hemsida vet var dessa platser ligger. I Montego Bay kommer vi att fylla på och komplettera våra matförråd, för när vi kommer till Cuba blir det svårt att hitta något att köpa. När vi lämnar Montego Bay kommer vi att göra långseglingar utmed Cubas sydkust, med kanske bara ett stopp. Sedan skall vi runda Cubas sydväst spets och segla upp mot Havanna. Denna nordliga segling utmed västkusten kan vara väldigt tuff ibland, så här måste vi vara väldigt observant på vädret, för att ta denna sträcka när det är rätt väderfönster. Så om det vill sig illa kanske vi blir liggande i någon skydda vik  i flera dagar innan det blir lämpligt att runda udden och segla norrut.

Ja nu är det inte långt kvar innan vi lämnar det fanatiska Jamaica, med dess musik spelande och dansade folket. Vissa ord har vi lärt oss av Jamaicanerna under tiden vi varit här och det är: Iri, Jaman, Dont Worry och No Problem. Ja det är väl så folket lever här

Annars är det varit synd om folket som lever här.

För här så varmt att smöret smälter

Och ölen är så kall att det blir imma på glaset

Och de som dricker drinkar är så rädda för regnväder att det har paraplyer i glasen

Och flickorna är så fattiga att de har lite kläder på sig

Marina Errol Flynn Marina, där vi ligger

2016-01-14

Då har vi kommit till Montego Bay, som ligger på Jamaicas nordväst spets, efter att legat en natt i turiststaden Ohio Rios. Där låg vi en vik, mitt ibland kryssningsfartygen och höghushotellen. Vi var aldrig i land, utan vi åt vår kvällsmiddag på Lady Mys, innan vi gick och la oss tidigt på kvällen. Men innan dess hade vi mycket att titta på. Det var stora kryssningsfartyg som lotsades ut ur den trånga hamnen, och det var turistbåtar, som snurrade runt vår båt med tjocka Amerikanare, som unga vackra turistvärdar försökte att få dessa Amerikanare att dansa med i den högt spelande musiken.

Här i Montego Bay kommer vi under dagen idag, att besöka en stormarknad för inhandlat mat, mm. För när vi kommer till Cuba finns det inte mycket som går att köpa. Ja det är så dåligt där att det till och med kan vara svårt att få tag på bröd.

Tidigt i morgon planera vi att ge oss iväg mot Cuba. Vi får väl se hur det blir med vädret. Just nu visar prognoserna att de skall bli svaga vindar de första dagarna. Så här kommer det att bli mycket motorgång. Sen är det mera osäkert hur vindarna blir när vi skall runda Cubas sydväst spets och gå upp mot Havanna.

En annan sak som är dåligt med på Cuba är tillgång på Internet och andra möjlighet att nå yttervärlden. Vi får väl se när vi kommer till Havanna om det finns någon möjlighet där att höra av oss. Men fram till dess, som blir minst en vecka, blir det tyst från oss.

Det är med blandade känslor vi lämnar Jamaica. Vi kommer att sakna det trevliga, dansade folket. Vi kommer också att sakna musiken som spelas över allt och ständigt, även om det kanske ibland spelats lite väl högt. Däremot tycker vi att variationen på mat kunde vara lite bättre. Den består till största delen av kyckling och fisk. Inte kaptens favoriter precis.

Vi lämnar detta underbara Jamaica med reggaemusiken och Bob Marley spelande i våra öron, men vi sjunger inte No Women no Cry, utan vi sjunger No Winter no Cry. Vi har ibland vandrat på kritvita stränder, medan sanden sipprat upp mellan tårna. Vi har också fångat och ätit någon cocosnöt direkt från någon palm. Vi har hört de varma passadvinden susa mellan palmerna och värmt våra bruna kroppar. Vi har suttit i vår underbara sittbrunn och släkt våra torra strupar med en källarkall Red Stripe, allt med solen sista strålar gått ner i havet.

Marinan i Montego Bay

Vi har kommit fram till Cayo Largo, som ligger i en ökedja 30 Nm söder om skälva Cuba, och ungefär halvvägs mellan Jamaica och Havanna. Här ligger vi nu och väntar in rätt väder för vår fortsatta seglingen mot Havanna. Som väderprognoserna ser ut förnärvarande ser det lovande ut för avfärd härifrån på onsdag, alltså om två dagar. Cayo Largo är byggt med inriktning på utländska turister. Här finns ingen fast bebyggelse, med inhemsk befolkning, utan massor av hotellanläggningar. Detta är inte Cuba som det är i verkligheten, utan här visar man upp en förskönad värd.

Segling hit gick bra med svaga vindar till att börja med, och mycket motorgång, men efter ungefär halva sträckan kom vindarna, som dessutom kom från rätt håll. Det blev lite stressigt på slutet, för att vi skulle hinna fram till Cayo Largo innan det blev mörkt på kvällen det andra dygnet. Man vill ju inte angöra en ny främmande hamn när det är mörkt. Dessutom viste vi att vi måste slingra oss in i en liten krånglig infart bland korallreven. Nu gick det bra, och vi han fram precis innan solen sista strålar gick ner i havet.

När vi kom in i den lilla hamnen så ligger där en Svensk båt. Trevligt tyckte vi. När vi senare på kvällen träffade paret som äger båten, och vi prats vid, så säger de när ser att det står Insjön i aktern på vår båt. Vi har två mycket goda vänner, hemma i Sverige och hon kommer vist från Insjön. Hon hette vist Bergkvist som ogift.

 Ja ha säger jag, och frågar: Heter hon Gerd.

 Ja svar de.  

Värden är i blad bra liten, Det är nämligen min bror Bengt och Iris dotter svara jag

Båten de har heter Spay och seglas av Karl-Axel och Elisabet Wenzlaff. Det har varit ute och seglat ett par år. De har bland annat varit i Bahamas, och Florida, och är nu på väg väster ut där vi kommer ifrån. Så under gårdagen hade vi en hel del att prata om. De gav oss en hel del tips om Bahamas och USA. Vi på vår sida berättade om de ställen vi varit på, och dit de är på väg.

Vi har idag nordliga vindar och termometern visar endast 25 grader. Så idag tycker vi det är kallt, och vi  går omkring och småfryser lite kran. Där ser man vad människokroppen vänjer sig, och anpassar sig. Hade vi varit hemma i Sverige på sommaren, och det varit 25 grader, hade vi sagt, ”Pu vad det är varmt”.

Nu återstår det bara att försöka få ut dessa rader i siberrymden. Det är lite si och så med internet här på Cuba

2016-01-23

Vi ligger nu i Hemingway Marina stacks söder om Havanna Vi avgick från Cayo Largo på onsdag morgon, efter att studerat väderprognoserna noggrant under några dagar. När vi avgick tänkte vi att vi skulle dela in seglatsen till Havanna med ett par stopp för övernattning. Men under första dagens förmiddag fick vi nya prognoser, som visade att om 3 dagar skulle det komma kraftiga vindar, vilket skulle göra att vi under flera dagar skulle bli liggande bakom någon vidskyddande ö. Vårt ändrande beslut blev att vi seglar direkt upp till Havanna innan blåsvädret kommer. En seglats som skulle ta 2-2,5 dygn. Första dygnet gick bra med kraftiga nordostliga vindar, som med andra ord kom för oss från rätt håll. När vi sedan skulle rundar sydväst udden och segla norr ut upp mot Havanna sade prognosen  att vindarna skulle avta och vrida mot söder, till vår fördel. Inte vet jag om metrologen hade druckit för mycket Cuba Libre, för så blev det inte. Visserligen gick vindstyrka ner men vindriktningen var fel. Vi fick vindarna och vågorna rakt emot oss, så det var bara att starta motorn och kämpa mot vindarna och vågorna. Nästan samtidigt fick vi ett sms från våra goda vänner på båten May Flower 2 som då redan hade kommit fram till Marina Hemingway, där de skrev att marinan skulle stängas för inkommande fartyg på fredag eftermiddag, på grund av de kraftiga vindarna som då skulle komma. Det innebar för vår del att det blev lite stressigt för oss för att vi skulle hinna fram innan hamnen stängdes.  Det blev en färd  med mycket rullande och stampande i vågorna och Alice blev som vanligt bra blåslagen över hela kroppen. Bland annat när hon skulle komma upp och byta av kapten vid skiftbytet på natten, så ramlar hon och åker med baken rakt in i trappen och slår sig så illa att hon blir liggande i sängen resten av natten.

Vi kommer i alla fall fram till marinan på fredag förmiddag i kraftig regnväder och får vår väl skyddande kajplats. Då kändes det skönt att få ta av sig de blöta kläderna och krypa ner i Lady Mys och äta en härlig frukost, och sedan ta en härlig tupplur i den sköna sängen, och med en båt som stod alldeles still.

När vi i dag, dagen efter vår ankomst, kan vi blicka ut över hamninloppet, kan vi förstå varför man stänger hamnen när det blåser som det nu gör. Vågorna är verkligen stora och de slår mot vågbrytarna så att vattnet sprutar långt upp, och det är ett enda inferno.  

2016-01-25

Då har vi under två dagar studerat och tittat på staden Havanna. Vad kan man då säga om denna stad? Mycket intressant och en upplevelse i sig, som delvis lett till många eftertankar. Vi har sett den gamla staden Havanna med sina vackra byggnader och pittoreska gator, som på vissa ställen gjorts till en turistfälla av befolkningen. Det fattiga folket gör allt för att försöka känna en liten slant av alla turister som kommer hit. Vi har sett den andra delen av Havanna med en gång i tiden vackra och påkostade byggnader, men som sedan inte haft pengar till att underhålla utan är nu i mycket dåligt skick, och på många ställen förfallna. Vi har också sett flotta utländska hotellkompleks där rika turister bor. För övrigt på dessa hotell är det de enda ställen där man kan växla pengar och ha tillgång till internet. Därför blir det lite jobbigt när man måste åka taxi i en halvtimme in till stan för gå på något hotell när man vill ha tillgång till Internet. Vi har också sett befolkning stå i långa köer utanför något stånd där för tillfället någon säljer ägg. Vi har också sett många stora och mycket påkostade monument som är propaganda för revolutionen. Ja propaganda för revolutionen, kommunismen och Fidel Castro ser man över allt. Samtidigt lever befolkningen väldigt fattigt och har inga pengar, men man får sina 100 kr/mån av staten och så får man en liten matranson varje månad. Vi var också och besökte Ernest Hemingways muséum, även det nerslitet och delvis förfallit.  Vi har åkt och sett många Amerikanska bilar från 40 och femtitalet. Fantastiska underverk och många av dem väldigt slitna där inget förutom motorn fungerar. På de dåligt underhållna vägarna, med många hål och gupp i gatorna, har det ibland varit hårt för våra kroppar när det inte funnits någon fjädring i bilarna. Vi har också hunnit med att se mycket annat också, men skulle här bli alldeles för långt att berätta om. Men som sagt det har varit väldigt intressant att ha sett allt detta.

 Det är tankeväckande att detta styrande av landet och med den enorma propagandan lett till så mycket fattigdom och lidande för befolkningen. Trots detta är Cubanerna mycket trevliga och vänliga och tror de lever de ett lyckligt liv, för propagandan har medfört att de vet inget annat. Frågan är vad händer i framtiden?? Jag vet inte om befolkningen hade de bättre före revolutionen, men man kan i alla fall se på byggnaderna att det har varit ett rikt land en gång i tiden. Men då försvann pengarna i korruptionen. En sak är i alla fall säker. Levnads standaren i andra länder runt om i Karibien med flera är betydligt högre

Nu tycker vi att vi sett och upplevt nog av Cuba och på onsdag, om allt går som det är tänkt, med väder och vindar seglar vi mot Florida och Fort Lauderdale. En helt annan värd. Tänka att bara ett dygns segling bort så flyttar vi 60-70 år fram i tiden

En annan upplevelse vi har, är det kalla vädret vi har haft under några dagar. Temperaturen har legat ner mot 22 grader på nätterna och 25 på dagarna. Enligt lokalbefolkningen är detta mycket ovanligt och man har inte haft så kallt på många år. Det har blåst nordliga vindar under en längre tid som dragit med sig kalla väder ner från norra USA, där man också har haft det väldig kallt under en tid. Detta har medfört att vi blev tvungna att leta längst ner i våra förråd för att se om vi kunde hitta några tröjor och varma jackor. Nu vill vi ha varmare väder.

2016-01-30

Seglingen från Havanna över till Miami gick bra, och vi fick bra hjälp av Golfströmmen. Vi hade nästan hela vägen 1,5 -3 knops medström. Så de 220 sjömilen tog inte mer 30 timmar att avverka. Men vi är tacksam för att vi har AIS. AIS är ett system som visar på en skärm var alla andra fartyg runt omkring oss är och hur de rör sig. I dessa farvatten mellan Cuba och Florida är det väldigt livlig fartygs trafik. Vi hade tidvis 10-15 olika fartyg på vår skärm, och det kändes skönt på natten att vet var alla dessa fartyg var och hur de rörde sig. Ett stort tack till den Svenske uppfinnaren Håkan Lantz som tagit fram detta system.

Så kom vi då fram till Miami, och det var en imponerande syn att gå in den stora infarten, och se alla skyskrapor och pampiga byggnader i fonden. Men vi hade lite otur, för när vi precis var på väg in så började det regna, och det var inte lite regn som kom, så hela den imponerande utsikten försvann i regnet.

När vi lagt till och ätit en enklare lunch ombord var det dags att bege sig till ett tullkontor och klarera in i USA. Det närmast tullkontor låg vid hamnen där alla kryssningsfartyg lägger till. Så det blev att försöka få tag i en taxi för att fara dit. Jag hade för mig att eftersom vi har ett så kallat ETA visa för USA som vi har sen tidigare och att vi dessutom fick ett seglings tillstånd för USA när vi besökte Porto Rico för två år sedan skulle det inte vara något problem. Men icke då. Om man kommer med flyg eller kryssningsfartyg är det inga problem. Då räcker det med ett så kallat ETA. Men vi kom med eget fartyg då måste man ha ett Visum. Konstiga regler. Så där blev vi sittande och inkallad till olika förhör i flera timmar. Men vi sa som det var, att vi inte viste om dessa krångliga regler, och att vi tidigare haft ett seglingstillstånd för USA. De hotade med att vi inte skulle komma in i USA, eller att vi skulle få betala 8000 kr i böter. Till slut skulle vi få ett tillstånd och komma in i landet. Nu blev vi inkallade till två nya tjänstemän som skulle ge oss tillstånden. En omfattande prossidur med en massa papper som skulle fyllas i. Där satt vi på två stolar i flera timmar framför dessa två männen, medan de fyllde i en massa uppgifter på datorerna. Alice och jag tittade på varan med jämna mellanrum, och undrade, hur skulle det gå. Skulle vara tvungna att betala dessa dryga böter. Tillslut fick vi våra stämplar i våra pass, och glädjen i våra hjärtan blev ännu större när vi inte behövde betala något.

Dagen efter lämnade vi Miami och seglade mot Fort Lauderdale. En härlig seglats som inte tog mer än 3 timmar. Även här en imponerande syn när vi gick in i kanalen mot Port Everglades. Sedan svängde vi norrut för att gå upp en bit på den inre kanalen (ICW) för att finna en marina som vi tänkte utnyttja. Vi hade fått tips om en marina, av Danska  seglar vänner på Cuba som  var bra. Tyvärr visade det sig att den var full. Vi fortsatt en liten bit till och under ytterligare en öppningsbar bro. Här fann vi en plats där det var tillåtet att ankra. Så här släppet vi ner vårt ankare. Här blev vi sedan liggande och åt en god middag ombord på Lady Mys, och hade riktigt mysigt i vår sittbrunn, med utsikt över alla skyskrapor på en sidan om kanalen på andra sidan ser vi alla jätte lyxiga villor som är byggda utmed kanalerna

Ps Nu har vi fast internetmodem för USA ombord på Lady Mys så nu går det lite lättare för oss att hålla kontakt med ytter värden. Så det kommer mera på hemsidan ganska snart.

Lady Mys mitt bland höghusen i Fort Lauderdale