Cuba

Segling mellan Guanaga Honduras och Cuba har hittills gått relativt bra, även om vindarna kunnat vara lite mera gynnsam. Då menar jag att vindriktning kunnat vara lite annorlunda. Nu har vi hela tiden fått pressa Lady Mys så högt som möjligt upp mot vinden. Trots detta så har vi inte hela tiden kunnat styra direkt mot målet. Annars har det knallat på. Det enda tillbudet vi haft var när vi kom in ett så kallat squvells. (kraftigt regnväder) Vi seglade i en lugn och fin vind i 6 m/sek. Kapten ligger ner och sover middag när han blir väckt av kaptenskan som tycker att han skall komma upp för det är stora, svarta regnmoln som håller på att på att bildas på himlavalvet. När han kommer upp så inom en tidsintervall på 10 sekunder ökar vindarna från 6m/sek.  till 15 m/sek. Vi hinner inte med att lossa på skoten eller minska segelytan, utan Lady Mys kastas i kull så pass mycket att vattnet kommer in i sittbrunnen. Men efter en kort stund har vi fått ordning på seglen och vi kan segla vidare. Kaptenska såg lite förskräckt ut en stund.

Det andra som hände var i natt när kapten halvlåg i den mörka sittbrunnen och kopplade av på sitt pass. Helt plötsligt ramlar det något tungt på magen och sedan försvinner det ner mellan benen. I ren panik sträcker han ner min händer för känna efter vad det är.  Händer får tag i en vilt sprattlande fisk som är ett par dm. lång. Händer och hjärna vill inte fortsätta att ta i den kladdiga fisken, utan den kastas tillbaka till havet. Vad det var för fisk han jag aldrig se i mörkret. Det var i alla fall inte en flygfisk för den var alldeles för stor för att ha varit en sådan. Gissa om kaptens hjärta slog frivolter.

I skrivande stund är det lördag förmiddag och vi har ett dygn kavar innan vi kommer till Cuba. Vi får se hur det blir med vindarna. Enligt prognoserna så skall det bli svaga vindar, och risk för rak motvind i natt

Detta är skrivit och skickat med satellittelefon till Maria för inläggning på hemsidan

Hej,

Kan meddela att Björn och Alice har kommit fram till Cuba i går på morgonen. Jag fick meddelande i går kväll kl. 22:34. / Maria

Ja då har vi kommit till Cuba. Vi kan väl säga att till riktiga Cuba har vi inte ännu inte kommit, utan vi har angjort ett ställe som heter Cayo Largo och som ligger ut i en ökedja 50 Nm söder om själva huvudön Cuba. Här ute har den cubanska staten byggt ett stort hotell resort för utlänska turister, och här får inga Cubaner bo utan bara de som jobbar på anläggningen. Här på resorten har också staten byggt en marina dit utlänska båtar är välkomna. Anledingen att vi gått hit, är att här är ett av de få ställen på sydkusten där det är möjligt att klarera in i landet

Att klarera in i landet är en speciell prosidur med många olika myndigheter och personer inblandade. Alla myndighetspersonerna är snälla och trevliga och hjälpsamma, och uppskattar att vi kommer till deras land. Men det tar sin tid, med alla papper som skall fyllas i. Först när vi anlände till marina kl. 7 på morgonen så kom hamnkapten och hälsade oss välkomna, men sa att vi fick inte kliva iland förrän alla papper var klara. Så efter 10 min så kom det en läkare iförd vit rock som hade till uppgift se efter så att inte hade några smittsamma sjukdomar. Men eftersom vi inte varken hade svinifluänsa, harpest, kattklåda, eller tuppjuck så var all ok. Sedan kom hälsomyndigheterna för att se efter vad vi hade för giftiga mat och grönsaker ombord. Föst bad de om ursäkt för att de måste undersöka vår mat, men sen började med att titta på frukt och grönsaker med förstoringsglas, och vist fans de där, småkrypen när man tittade frukten med förstoringsglaset. Sedan undersökte de mjöl, ris och pastan. Efter det blev det kylsåpet, och här hittade man ägg, skinka och korv. Den fick vi inte äta utav så länge vi var i Cuba, utan den lades i plastpåsar som sedan försågs med sigill. Sen lade man in påsarna i kylskåpet igen och sa att vi kunde äta av den när vi lämnat landet. Sen bad de om ursäkt igen för att de hade förseglat maten. Sen var det tullen och immigrationen. Tullman gick ner i båten och tillsammans med kaptenskan undersökte det mesta under durkar och skåp. Tullmanen och kaptenskan var själva nere i båten ganska länge, så efter en stund blev kapten orolig vad de höll på med. Under tiden hade kapten fullt upp med att tillsammans med immigrationen fylla i en massa papper. Men efter ett par timmar var allt avklarat och nu har vi alla papperna klara och nu har vi tillstånd att vistas i landet en månad.

Så fort vindarna tillåter så kommer vi att fortsätta mot fastlandet, och till en stad som heter Cienfuegos (fråga mig inte hur det uttalas) Därifrån kommer vi nog att göra utflykter och bese vissa delar av landet.

Lady Mys vid Cayo Largo marina

Då har vi kommit tull det Cubanska fastlandet, närmare bestämt till en stad som heter Cienfuegos. Segling hit från Cayo Largo delade vi upp på två dagar och under ungefär halva sträckan hit seglade vi över en sandbank där djupet under båten låg på ca; 6-8 meter. Botten var platt som ett salsgolv och vi kunde se den vita sandbotten. Ja vatten var så klart och fint att vi kunde se skuggan av Lady Mys på botten när vi seglade fram.

Natten tillbringade, och ankrade vi upp i lä bakom en liten korallö, som inte var stor, men den var tillräckligt stor för att ge oss sjölä. Det kändes lite konstigt att ligga där mitt ute i det öppna havet, där vi inte kunde se något annat än havets horisont runt om oss, och sen denna lilla ö.

Så kom vi då igår eftermiddag till denna stad Cienfuegos, som ligger i ett litet innanhav, med en flodmynning ut i havet. Vi hade inte mer än legat här i den statliga marinan en halvtimme, så kom det ett fruktasvärt åskväder med kraftiga vindar och regnväder. Vi låg med Lady Mys med långsidan mot en betongkaj som vätte ut mot sjön. Vindarna var kraftiga och vågorna byggdes upp och blev större och större, och med en Lady Mys som slog emot betongkajen. Våra sex fendrar som vi satt upp som skydd utmed babord långsida var alldeles platta. Men sjöfolk är hjälpsamma, och snart kom det folk från andra båtar springande med stora fendrar som vi monterade upp. Sen var det bara att se så inte fendrarna hoppade upp när båten for upp och ner mot kajen, och vänta att ovädret skulle ge sig. Efter en timme hade vindarna och regnvädret dragit bort, och nu var det bara att inspektera vår kära Lady Mys om hon hade fått några skador. Hon hade klarat sig ganska bra, endast några minder skador i gelcoaten. Men utan den hjälp vi fick av bussiga båtgrannar med kraftiga fendrar, så hade vi nu kunnat ha en båt med stora skador.   

Nu skall vi under några dagar vara turister och se oss runt lite vad Cuba har att visa oss.